-

what I want:

en luden väst med fransar
något med bukowski (jag behöver bli lite enlightend)
wolf parades senaste skiva
diverse saker (med diverse menar jag många) från brick lanes alla vintagebutiker

what I can afford:

inget av ovanstående. det är nu jag måste visa mina skills som artist.
göra gamla plagg nya,
skriva eget som jag kan läsa och inspireras av,
lyssna på bonny prince billy lite till

och hålla käften.

och det gäller bara att försöka hålla huvudet över vattenytan.
höstar är lustiga på det viset.
mörknader, saknader, enfaldigt påtvingande, antastande.

det är så lätt att man sänks i vattenpölar, att höstlöv stora som universum klibbar sig fast kring anklarna.
jag vill inte dras neråt,
hellre uppåt numer.

det gäller att försöka inbilla sig att man kan flyga
att hösten nu som alltid bara är flyktigt trivial.
men visst drar den ner mig i sidospår, det vore patetiskt att hävda annat.

jag kan sitta på vilken parkbänk som helst och det där förbaskade regnet kommer att
lösa upp mascaran och göra mig till en karikerande clown.
jag kan inbilla mig själv att vilket solsken som helst skulle göra skillnad-

jag kommer alltid att sakna dig mest om hösten.

och jag kan tala hur mycket som helst om kaffekoppar och södermalm och köksfönster och mårbackapelargoner och påslakan och cendréfärger och alkoholismer och realismer och

när jag lämnade allt det där för att bli människa igen

sitter du kvar
klyschighösten som smattrar mot fönstret, ofrivilliga vinjetter som penetrerar nerverna mellan mina skulderblad.

tiotusen ord minst
om skitsnack
om väta och misär

och det är höst nu -

jag saknar dig fortfarande mest om hösten.

trött som fan, det regnar ute. inget bättre för mig än att chilla gunilla i soho, käka bagels och vara allmänt jävlig.

gårdagen spårade, ska villigt medges. vi hamnade på en indisk klubb - slash - pub - slash - krog, vid tolvsnåret. sen stannade vi av någon märklig anledning kvar till beyond stängningsdags.
klockan var närmare bestämt halv fem när jag styrde spåret hemåt.

jag frågade managern om han brukade ha random efterfester till gryningen. han sa att han brukade det och att det där med alkoholtillstånd var inte så noga.

det tyckte jag kändes soft och nu ska jag titta på film och käka jellybeans.

jag sitter i min lägenhet i park west och lyssnar på wolf parade. och har läst lite niklas rådström. tänkte att jag skulle göra det enda rätta och gå och köpa lite engelsk litteratur, inte gå runt och tjafsa med min medhavda svenska.
sluta lyssna på håkan hellström också. jag har kommit på att jag förknippar honom väldigt mycket med stockholm.

det något märkliga med situationen är att jag saknar stockholm mer än den lilla hemstaden. på något märkligt vis känns stockholm mer som hemma än sandviken någonsin gjort. alltså själva staden, gatorna, träden.

idag har jag gått bananas i beyond retro-butiken i brick lane. kikat i diverse vintage-butiker och fikat lite kaffe. snart har jag turistat färdigt i london och måste face reality. men än så länge glider jag runt, dricker mest vin och chillar järnet i mitt crib.

by the way är hyde park fantastiskt. fantastiskt! jag skulle vilja påstå att man kan åka till london enbart för att strosa i hyde park dagar i sträck. själv brukar jag börja morgonen med en promenad runt sjön, titta på svarta svanar, lyssna på diverse höstmörkermusik á la bonnie prince billy och bara försvinna i mig själv.

summa kardemumma så är ändå "jag har varit i alla städer" med håkan hellström bland det bättre som sverige i musikhänseende klämt ur sig.

jag har fotat rätt mycket, dock inte så artsy utan rätt tråkigt och turistigt.
jag kanske har vissa narcissisttendenser? kanske ska fota en blomma eller två för att råda bot på det.

livet i london går bra. vi var ute och klubbade i covent garden i lördag, det var fett.
och snart ska vi åka till camden och gå i lite schyssta secondhandaffärer.
jag har även fått jobb i en heminredningsbutik på tottenham court road.
med tanke på hur mycket de skinnar folk på asdyra tunnelbanekort så känns det bra att bo så centralt att man typ aldrig behöver åka tunnelbana.

jag stör mig lite på det faktum att jag är lite överröst av intryck, människor, förändringar,
att jag får skrivkramp. och att jag dillar om hur dyra tunnelbanekorten är eller hur billig frukten är,
känns rätt meningslöst. men jag håller er uppdaterade och hoppas att något slags inspiration når mig.

en av mina flatmates sa att man skulle åka till berkley och sätta sig på ett café och bara suga in atmosfärer.
att det bor massa poeter och författare och annat creddigt där. kanske jag ska göra det.
eller hitta någon ny musik.
det ska tydligen finnas asfeta skivbutiker i camden.

see ya!

jag är inte den som är den,
men jag måste få skryta lite när jag nu sitter i min lägenhet i london.
på oxford street.
i park west.
granne med tony blair.

too good to be true. fin lägenhet också. med sånt trekantigt badkar. jag som längtat efter badkar!
vi har tvättmaskin också.

och vi har tre minuters promenadväg till hyde park, som vi ska utforska imorgon.
vi ska också handla lite krubb och kanske åka london eye.

det här inlägget var kanske mest till min mamma, som jag försökte att sms:a men utan resultat. jag ska komma ner på jorden snart, men inte än.
i'm floating on air.