-

nu ska jag åka till grekland. det ska bli fett. man kan inte annat än må bra vid havet, i solen. jag tänker mig att jag ska ta långa promenader i len sand, sitta vid en servering och lyssna på sorlet av språk jag inte förstår. när jag kommer hem ska jag bli lite klokare, lite friskare. lyssna lite mindre på broder daniel, lite mer på lauryn hill. vara lite mindre full, vara lite mer i stallet. läsa lite mer böcker, titta lite mindre på lyxfällan. vara lite mindre i sandviken, vara lite mer i sthlm. jag är trött på att inte vara konstruktiv, jag är trött på att matas med idioti. men nu ska jag åka till grekland!

men det blir inte kärlek.
det blir det aldrig.

men däremot vin för att gömma rädslan för framtiden,
alla grå dagarna och jag kan stirra in i de här ögonen i spegeln
i hundra gånger hundra gånger hundra minuter
utan att se en enda klarhet.

men det blir inte kärlek.
det blir det aldrig.

you can spend minutes, hours, days, weeks or even months over - analyzing a situation;
trying to put the pieces together, justifying what could've, would've happened...
or you can just leave the pieces on the floor and move the fuck on.

det börjar lukta som höst ute. det blåser vindar som är iskalla om nätterna. man kan inte längre ha en sommartunika och bara ben. den här sommaren har varit den bästa och den sämsta, jag saknar fortfarande stockholm så det värker i hjärtat, jag längtar någonting jag inte kan beskriva. jag har supit mig alldeles för full, jag har tryckt ner mig själv i maggropen och det är svårt, det där med att hitta sig själv. jag är rädd för snön i december, jag är rädd för regn i november, jag är rädd för saknad i oktober, jag kan inte börja längta april redan nu. så många gånger har jag lovat mig själv att bli världens bästa, att jag ska skriva världens bästa texter, att jag ska läsa världens bästa böcker, att jag ska ha världens klokaste ögon. men jag lovar ingenting nu, men jag vet att jag har ett fint hjärta och det räcker åtminstone litegrann.

nu är jag hemma igen, och lite mer HEL.

jag tror att jag måste flytta härifrån. jag blir trött på alla städer, jag blir trött på mig själv, jag blir trött på trottoarerna, på vinet, på allt och alla: och var ska man då bo? jag tror att jag måste flytta härifrån, jag klarar inte av husfasaden på andra sidan vardagsrumsfönstret längre, klarar inte av dansgolven, buss 41 om morgnarna. jag och elin skojade om att vi i slutändan skulle hamna i en lägenhet på st: eriksplan tillsammans igen. varför flyttade jag någonsin därifrån? vasaparken om vårarna, utsikten från läshörnan på universitetet, knast lördagkväll. jag tror att jag måste flytta härifrån, men jag vet inte var. det enda jag längtade var sommar och nu börjar sjön frysa igen, det är som om mörkret i det här landet färgar även mig.