-

en gudsfruktig stjärna.

dystopisk verklighet.

duralexglas som splitter över golvet-

flosklerna ringer som brandlarm innanför alla mina lager hud, det viskar något svart ur mina pupiller, nästan som brandrök.

det finns sånger under granarnas uråldriga stammar, ett hus man kan bebo under de tunga grenarna. jag vill aldrig försvinna och aldrig stanna kvar, jag vill upphöra att vara ett jag-

peka med en imaginär revolver mot bröstbenet.

men det beror nog mest på att fjolårets midsommarblomster har dött och rösterna klingat ut, att isen bor som skadedjur i mina organ. jag kupar mina handflator och försöker andas varm luft i dem,
försöker andas liv.