-

flyttfåglarna lyfter mot himlen
i svärmar
jag tror att de bildar mönster till mig
avtecknas som subtila skuggor mot allt det gråa där uppe

den gamla skogen överflockas av vargar som stänger ute allt mänskligt liv
jag gömde dina gulnade brev där inne för jag visste att du aldrig skulle våga hämtad dem-

livet är ett arbete
graffitikonst och jag tror att jag har älskat dig

en gång.

men murgrönan som letar sig uppåt mot takets högsta nock vet så mycket mer än jag någonsin kan formulera
mina sanningar är ordlösa

formar munnen till konsonanter mot lövverken men tonsillerna lyder inte och det enda som hörs är bruset när en gren knäcks under en fågels taniga ben.

asfalten längs vasagatan ser likadan ut som förr, det växter gräs mellan plattorna och jag kan räkna dem utantill, som sitter det i muskelminnet-

att det har funnits solar bortom horisonten
att jag har längtat och drömt
att jag fortfarande vill bort.