-

höstlöv. mitt hjärta i en ask full av taggtråd. mörka antenner som söker sig från mina fingertoppar ut i oändliga nätter som tvingar mig framför ett avgrundsdjup.

att vilja hoppa, famla, aldrig ta stöd mot marken.

att kapitulera inför livets allra mörkaste hål, bona in sig i allt som gör ont.

 

jag hör livets kyrkklockor, gräver min egen grav medan ni sitter i ljusa, varma hem. här ute är det mörkt. rovdjuren etsar sig fast om min strupe, att hålla andan till hjärtat värker i bröstet,

 

i alla fall en annan sorts smärta.

 

jag vill aldrig förlora dig.

jag vill sluta förlora mig själv.

 

jag vill hålla händerna mot ditt bröst och sluta finnas till i min egen kropp. krypa in under huden och värma mig.

 

jag är fortfarande så trasig. har fortfarande så många rivsår av de hungriga vargarna längs min rygg, som plågar mig. 

 

livet. det rödvinsröda. det tågrälssnabba, isbitskalla, det järntunga kolsvarta. det finns ingenting som lyfter mig längre, utom du.

 

ett rekviem i själen, kolsvarta nätter som aldrig vill övergå i dagar.

 

jag hoppar utan att ta emot mig. kanske jag överlever.