-

hej å hå. solen skiner idag igen,

jag sitter framför datorn med en kopp kaffe och skriver ett stycke.

ett stycke c-uppsats, som är på väg att ta form på riktigt.

är det någon som tror mig när jag säger att jag skrivit min c-uppsats på 3 veckor?

det är sant.

jag vet inte riktigt hur, men intensiteten bara väcktes till liv och nu brinner mina fingrar
så det står härliga till, tangenterna är nästan brännheta.

jag ska i alla fall sitta här idag. idag och sen inget mer förrän nästa vecka.

jag har jobbat så inihelvete mycket att jag knappt vet vad jag heter.
smittar demens via talkommunikation? det känns nästan så.

men jag ska inte klaga.

jag träffade en kille igår på tunnelbanan när jag var på väg hem från jobbet.
jag kände honom inte eller så, men han ville konversera lite med mig för att han tyckte att min väska såg ut som en golvmopp.

han var från sydamerika, och vi började prata om klyschan att "sydamerikaner är de lyckligaste människorna i världen". sen började vi prata om sverige, om bekvämlighet och om missnöje.

sverige är det land i europa där flest människor är missnöjda med sina arbeten.

det känns så tragiskt, tycker jag.

sedan tänker jag att det å ena sidan kan bero på att människor i sverige är lite för mesiga, låter sig härdas lite för mycket. fast tyvärr tror jag, med risk för att låta cynisk, att det beror på att människor i sverige gnäller alldeles för mycket.

om man bara kunde gilla läget lite mer, försöka att bringa mening i sin svennebananvardag-
skulle det inte bli bättre då?

ett skitjobb är ett skitjobb är ett skitjobb-
sålänge man låter det vara så.