-

jag saknar faktiskt att hänga i stallet varje dag. jag saknar dressyrträningarna på kvällarna, hur ambitiös jag var i snöstorm och tjugominusgraderskyla. att värma händerna i hästmanen, smörja träns och massera bogar och muskler. bädda in sig själv i fleecetäcken i sadelkammaren med en kopp kaffe.
jag saknar hästarna och vårkänslorna, lyckas med ett nytt moment och inviga utebanan efter en lång vinter i ridhuset.
jag saknar min häst, eller mitt ex. min oswald. den där stora med ett hjärta av guld.

å andra sidan har jag ju världen nu. man blir himla låst med en sån där stor en.

men det här är fint.