-

idag påminner solen om vårsol. aprilsol, bitfrisk.
och det är lustigt det där med platser, saknader, människor.

jag ska inte säga att jag räds längre. eller kanske lite, ändå.
men en manövrerbar rädsla.

ibland är det bara att kasta sig huvudstupa framåt,
utan att egentligen bry sig så mycket om var man landar.
ungefär som våren, vårsol, aprilmorgon.

då man är oantastlig.

jag hör fortfarande
hur havsvindarna blåser
jag ser fortfarande
hur hennes mörka ögon glöder
hon var 23, när jag lämnade gbg
dom sa till mig
far inte till sthlm
för du blir aldrig mer densamma
in my opinion
om du gör det kom aldrig tillbaka
för ett par bruna ögon får jag
men sthlm blir aldrig min stad
jag erbjöd någon handen
det är 93
hon sa jag tar den i hemlighet
och tillsammans flyger vi söderut
men jag visste från den stunden
att hon skulle dra ner mig med tiden
jag står på perrongen
det är 99
min bror var lärare i köpenhamn
och jag hälsade på där ibland
jag brukade plocka hem några gram
snälla rör inte min väska
tulltjänstemannen såg på mig
och jag såg på honom
och det känns som jag gett allt jag kan ge
ändå har jag inte hittat vad jag letat efter
jag har varit i alla städer
letat efter dig
pojkar jag har sett allt
dig som en gång brann men sen blev kall
jag har sett dig som en gång stod längst fram
och dom som en gång ville skaka min hand
men dom och jag var aldrig vänner
nu ser jag
nej vi var luft
luft och inget mera
men du du lutade dig mot mig när du var svag
och jag hjälpte dig igenom dan
jag var där för dig när du var ensam
och jag var där för dig när du var ledsen
du lade dig på rälsen
du var så trött
du lät tågen ta bekymren
och det känns som jag gett allt jag kan ge
och ändå har jag inte hittat det jag letat efter
jag har varit i alla städer
och letat efter dig.

du säger att du är stark
att du har vart igenom det här förut
du kommer fortsätta
det finns inte mycket mer att säga nu
vi två hör hemma
i ett rum med inga andra
om jag var tio år yngre
skulle jag inte behöva dig längre
någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
någon dag kanske jag kör över dig här utanför
varför måste vi döda varandra
nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid
jag kommer inte älska dig
för resten av livet
vill inte leva med tungan hängades utanför
och tycka synd om mig själv
jag kommer inte höra av mig igen
och jag kommer inte ta skulden
så säg det och få det gjort
det finns bara ett enda sätt att brinna upp
någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
någon dag kanske jag kör över dig här utanför
varför måste vi döda varandra
nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid
för en lång lång tid
någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
någon dag kanske jag kör över dig här utanför
varför vi måste vi såra varandra
nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid

och det är alltid smärtsamt att se bakåt, att vara kär, att ha ångest över att bli vuxen

och

ät så du blir stor och stark och som kvinna ska man föda ungar
men jag är inte intresserad av att skaffa kids
nej snarare är jag liv-jävla-rädd.

och det spelar egentligen ingen roll att du har gått och blivit med annan nu
och södermalm och allt det där

ljumma balkonger i juni eller depressionen i november,
i allt och mellan allt och framför bakom under
finns ett tomrum.

och

om samma världar stod kvar nu, väntande bakom varje faluröd husknut
hade jag kanske trott att du fortfarande var nödvändig.

men man förändras väl. nu och hela tiden.
och jag vill inte bli vuxen.

jag är närmre barnet
sovande i krubban
än modern som lägger ungen där

jag vet ingenting om livet,
om blöjor
och sånt därnt.

och det är alltid smärtsamt att se framåt

in i ett liv som var utstakat med hörnsoffor och saker som måste fylla praktiska syften

och när man ändå står där
och knackar på något slags port till kurirenkuponger
så får man väl vara jävligt glad ändå

att man trots allt faktiskt trotsade
sa "hellre spjälsäng"

än lämnade den där svindlande
kalla
fullkomligt outhärdliga natten
en enda sekund för tidigt.

ni vet när man redan varit ut ett par dar i rad, man käkar obeskrivliga mängder mat, är nyduschad och lagomt rödmosig?
man sätter sig i en bil, åker till berggrenska och tänker att "ett glas vitt kan väl inte skada?"
ni vet när man sen åker till engeltofta och dricker skumpa tills över stängningsdags, och ramlar i säng halv fem på morgonen?

nej, just det. inte jag heller.
men så gick det till, here i am, ska kurera mig med lite ridning,
sen är det bara ut på banan igen.

fest. vinglögg. högklackat. puh.

jag kan se det framför mig redan nu.
jag ser fridays, fatöl torsdag kväll och det är maj,
kungsan i skymning,
och stockholm är en saga.

bussen mot waldemarsudde i juni,
mosebacke en söndag och upplandsgatan lördag.

jag ser det redan framför mig.
bråvallagatan som har världens bästa pizzeria,
långholmen som gör världens bästa sommar.

jag kan liksom se det,
om jag kisar bortom snön.

det kommer att bli asbra.

jag har slutat att läsa modebloggar.
förut läste jag rätt många modebloggar, och var nog ganska insnöad i "online-trenderna" som florerar runt vårt svea rike. eller vadå, det finns väl bloggar överallt. men jag läste nästan bara svenskar.

nu. jag har insett att det överhypade modebloggsfenomenet har skapat samma normativa bild av mode och trend som modebloggsfenomenet i min mening från början försökte att ta avstånd från. att hela poängen med den liberala självhävdelse som bloggandet innebär, avtar för att skapa en grupp inom gruppen, en subkultur som vänder sina ansikten rakt ut till den kommersiella marknaden, hur cirkeln sluts. och det är där jag menar att kreativiteten avtar, att just det egentänkande som en blogg kan innebära, får ge plats åt reklamannonser från diverse modeindustrier.


jag säger inte att det är fel, det där med att göra lika, inspireras.
men jag ser mig omkring. jag ser mina vänner som på ett eller annat sätt jobbar eller studerar inom mode. som kanske på grund av olika skäl inte kan eller vill hålla sig uppdatera sig med detta modebloggsfenomen.
och jag ser hur deras nyskapande och kreativitet sprudlar innanför fingrarna. hur min hämmas.

och hur jag därför slutade att läsa, började se mer utåt, stängde av datorn.
jag säger som sagt inte att det finns något fel, eller att jag är bättre.
bara att jag längtar till den forna tid då jag hade en helt annan syn, ett djupare perspektiv.

vilken tur då, att man kan gå tillbaka.
göra om.
göra rätt.

nattugglar och lyssnar på st.vincent.
jag har fått mina skivor från waterhouse,
och jag älskar det. alltihop.
jag fick även en fin blandskiva med bland annat asfeta "el boy die",
som nyligen lanserats på waterhouse.
jag är så musiktöntig.
köpte även 5 skivor på tradera för 70 pix.
bland annat portastatic, the walkmen, film school.
jag är mer än nöjd.
jag ska ge er lite länkar så ni får höra skiten.

jag har börjat fundera över det här med nyårslöften.
jag är rätt dålig på sånt, tycker att det är rätt fånigt.
men jag skulle behöva det.
eller ett pre-nyårslöfte.
vad jag inte ska göra nu, före jul, heller.

jag vet i alla fall vad jag ska göra imorgon.
kika in erikshjälpen i gävle, dricka waynes tchai-te och spendera lite kvalitetstid med erika.


ja jag ska sluta plocka fram sommarbilder för tusen liv sedan, leva lite mer i nuet,
bli lite bättre, lite snyggare, lite smartare, bla.

okej. nu slutar jag tjafsa med kryptiska lägenheter hit och dit.
jag ska bo på st:eriksplan från och med vecka 2.
sådetså.

men innan dess ska jag chilla,
fira jul
leva småstadsliv.

ok, det här är svårt.

vad skulle ni välja,
the heart of gröndal
eller
the heart of södermalm?
vackert båda två.

och, svårt nummer två.

vill man helst bo med
terrier
eller
tax?

okej, svåra, universella frågor det här, jag vet.
men det handlar om min framtid, ok?

jag var visst rastlösare än jag trodde.
en vecka och två dagar tog det,
sen hade jag bestämt mig för att flytta härifrån igen.

men det känns bra,
det där med rörelse.

och en lägenhet på mariatorget.
det känns fett.