det fina i kråksången.
ändå kan jag inte hjälpa att bli förvånad över min positivitet. jag har någonstans att bo, i köket lagas det vegetarisk sushi, jag dricker lite mintte och läser stig dagermans "bränt barn". och på grund av allt i första stycket av inlägget, så ska jag absolut inte förtära någon alkohol i helgen. i think that would push me over the edge.
istället ska jag hinna före i all kurslitteratur, städa lägenheten jättenoga, och fortsätta att vara stolt över mig själv.
plötsligt blev jag en utan tid.
men imorgon ska jag i alla fall simma. och bada bubbelpool. lyxa lite.
klockan är 19:00, kaffet står på skrivbordet. ring mig inte förrän 01:00.
see you later alligator (jag försöker hålla humöret vid liv)!
karin hjärta american apparel
det här skulle jag vilja ha på mig idag, plus varma strumpbyxor, sjal och kappa:
plus 
plus american apparel nanajit för tjallamalla
asos
...nån väska jag ville ha hittade jag inte "on the net". jag gillar mina skinnväskor med långa axelband som jag ärvt av mamma. de har en skön 70-talskänsla.
egentligen ville jag förespråka en rosa och överdrivet gullig klänning, men jag inser att den typen av vår/sommarkläder inte passar för stockholms regniga gator ännu. men snart, då ni! klänningen från nanajit tror jag kanske att jag måste köpa. den är helt enkelt perfekt.
och egentligen skulle jag visa min kärlek till american apparel i det här inlägget. nu blev det inte riktigt så. men jag återkommer, och då ska jag visa er det bästa från aa, som är bland det bästa
man kan alltid göra det bästa av allt. eller i alla fall försöka.
det är grått ute. grått som fan. men jag har ted gärdestad i min mp3. vi börjar tidigt ikväll med vin och 90-tal. det har för övrigt utlovats bsb och aqua på klubben.
annars har jag rätt mycket struktur. b-uppsatsen är klar, litteratur för svenska c är köpt, csn-blankett fixad, räkningar betalade och lägenheten nystädad.
nu ska jag spendera 2 timmar i min garderob, impregnera stövlar och tvätta kläder.
...sedan secondhandshopping och veganskt innan partajet drar igång.
jag tänker orange läppstift och nagellack, lugg, oversize-klänning från weekdays, mönstrade tights och lackstövletter? kan funka.
vädret bara skriker "var deprimerad! var deprimerad!". men jag vägrar. jag har en resa till vendig i början av maj.
men stockholm är bra ändå. just när tråkigheten i vädret och ekonomin är total. för det finns alltid kultur, det finns alltid konst. det finns alltid ett kulturhus där det alltid finns fantastiska utställningar till en billig penning. det finns alltid dramaten, alltid moderna museét eller söderhäng med fina pubar. så var det aldrig förut, och jag gillar inte att ha tråkigt. här kan man bara gå och gå och gå och gatorna tar ändå aldrig slut, allt bara fortsätter.
...jag gillar det.
jag säger nej.
jag sätter ner foten. eller vad det heter. jag brukar inte shoppa på internet, jag tycker liksom att det tar bort hela charmen med att gå och pilla på mjuka tyger och klämma på stövlar eller kjolar. men så av en händelse var det någonting jag skulle kolla på topshop. och jag tappade andan.
bild: http://www.topshop.com/
jag blir bara så ledsen. den här kvinnan är väldigt väldigt uppenbart underviktig. hon påminner mig om de utmärglade, sängliggande snackars 100-åringar jag jobbat med inom äldreomsorgen. och armarna, och benen, och kindknotorna!?! hon ser inte frisk ut, hon ser sjuk och insjunken och jag säger nej.
jag anser att det bör handla om hälsa. hälsa är varken under- eller övervikt. och på samma sätt som inte ohälsosamt leverne bör uppmuntras inom andra områden, bör inte heller modellernas dåliga leverne uppmuntras. jag tycker att det verkligen börjar gå över gränsen för vad som är acceptabelt. på samma sätt som jag inte uppmuntrar pete doherty eller kate moss. grejen är den att man indirekt uppmuntrar till denna typ av ideal, genom att som konsument konsumera. jag tycker inte att det är okej att kate moss anses vara världens vackraste och bästa modell som ändå knarkar fastän hon är mamma. då är man ful. om man knarkar och har barn, då blir man ful. utseendet är liksom inte ens viktigt.
och pete doherty som ertappas på bild med att injicera något i någon halvt medvetslös bruds arm. jag kommer aldrig tycka att det är okej att försvara hans drogmissbruk med att han är ett musikaliskt geni. han är förihelvete förälder. resten spelar ingen roll.
så jag säger nej. bestämt nej. jag har aldrig varit något stort fan av topshop ändå, men nu har de gått över gränsen och där tar mina principer vid.
härmed handlar jag aldrig mer på topshop. punkt slut.
www.skonhetsideal.com : föreningen SMAL - start marketing all looks.
...and stop marketing anorectic looks.
man vill inte uppmuntra till fetma, eftersom vi håller på och äta ihjäl oss. därför gömmer vi alla feta människor, låter dem definitivt inte synas i glassiga modekampanjer. om vi då skakar på huvudet och tänker att "nej, man kan inte uppmuntra till den typen av ohälsosamt leverne...". då är man dubbelmoralist om man tycker att det är okej att sådana här tjejer som på bilden ovan figurerar i modekampanjer.
men det är som att det är okej att svälta, fint att inte äta. om jag själv skulle ha lidit av ätstörningar skulle jag framför allt finna det väldigt förnedrande att det upplyfts av media. jämför med att man skulle idealisera cancersjuka i något slags modekampanj. sjukdomen anorexia borde ändå förkroppsliga något väldigt jobbigt.
skärpning, där ute. ju fler som slutar att tycka att det är okej, ställer sig mot företagen och slutar att konsumera, desto bättre blir det. jag menar, det kan ju inte bli sämre. eller?
bild: www.expressen.se
2008 har potential
det gäller att hålla korta tyglar bara. vara drygt positiv, drygt vårig och allmänt pigg.
fast nu är jag faktiskt trött på riktigt, jag ska vara i skolan 8 imorgon bitti, så jag hinner jobba lite innan jag ska möta kristina på centralen. hon kommer med fetingpackningen från malmö, så jag ska hjälpa henne med grejerna till hennes nya lägenhet på st:eriksplan.
nu stig dagerman, sköna beirut i bakgrunden och sova sängen.
il va être bien
japp. det löser sig nog. visserligen har vi fortfarande ingenstans att bo, men det fixar sig förhoppningsvis. kanske kommer mina adresser att växla mellan st:eriksplan, hammarby sjöstad och mariatorget. och det känns ju iofs inte helt fel. kanske skulle vara kul att bo i stan några veckor.
idag har jag varit väldigt aktiv, alldeles för aktiv för att vara en söndag efter en utekväll. fast det sket sig med the office i stadshagen. jag som var technoklädd och allt. men vi gick till esque istället.
sandra väckte mig vid 10 och sa att vi skulle få främmande av hennes faster, så jag skyndade mig att bädda sängen, vädra sovrummet, koka kaffe och försöka se anständig ut. jag tror att det gick ganska bra. vi drack kaffe och pratade utlandsresor, vi ska vara kattvakt åt dem när de åker till thailand på lördag.
...och apropå lördag. jag ska på maskerad på lördag, och vi ska klä ut oss till en delstat i usa. en delstat i usa?!?!?!? kanske en dude i hatt i nevada, eller en cowboy i texas? det känns ju sjukt krångligt och stereotypt. men det kan bli kul.
det är vår i stockholm. believe it or not. eller det är ingen snö och vårsol, fåglarna kvittrar. vi har varit ute och gått i över en timme, och det var fantastiskt.
på det lite mintthchaite, grönsaksgryta med cous-cous och fotmassage. det är soft att bo med en blivande hud- och spaterapeut som kommer på söndagkvällen och säger "jag ska ha prov på fotmassage imorgon, kan inte jag få träna på dig?". jovisst, ingen tvekan om saken liksom. jag ställer upp!
imorgon väntar pedikyr, och senare i veckan ansiktsmassage. jag älskar att sandras skola har massa praktiska övningar.
nu ska jag sova, det är way too late. men jag hade min konstnärliga ådra igång, så jag var tvungen att köra.
godnatt!
skitpisshelvete
jag har varit i skolan idag och fått massa grejer jag ska göra på min uppsats. jag har en vecka på mig innan nästa kurs börjar. jag pallar inte, jag orkar inte, jag vill inte. jag sitter och stressar så mycket över att inte veta var och om jag ska bo, så alla krafter liksom faller ur mig helt.
det har även fuckat sig med ansökningen till csn, så det fattas väl bara att jag inte får några pengar i januari för att mitt liv officiellt ska vara jävligt surt.
jag är jävligt sur, jag ska gå ut på något slags hypad technoklubb i stadshagen imorgon, och jag har ingen lust.
jag tror inte att jag är så bra att umgås med nu, nämligen.
så lämna mig ifred, jag ska dränka mig i mitt självömkande i några dagar.
jävla skit.
tillägg.
...jag tar alltså förgivet att ni vet att jag har haft sjukt ont i ryggen. det kanske var dumt. jag har i alla fall något slags sträckning eller träningsvärk i ryggen som gör att jag har haft jätteont när jag ska sova. men det är bättre nu.
smile at it!
det känns skönt att vara i skolan, ändå. jag hade så tråkigt igår och i förrgår när jag var ledig. jag är inte så bra på att vara ledig, framför allt inte när man legat i sängen i halsfluss i en vecka. det bara spritter i kroppen på mig.
igår tittade jag, kerstin och maria på "donnie brasco" i hässelby. åt veganska snacks och tittade på ture sventon när vi skulle sova. jag fick havregrynsgröt med torkad frukt och havremjölk imorse. mm, vad gott.
igår var jag i alla fall på stan och tänkte mellandagshandla. på monki var typ hela affären 50%-rearödlappad. men jag hade ingen lust. jag provade kjolar och skjortor och brallor. näpp, tänkte jag och gick till pressbyrån och köpte en smoothie istället. men det var skönt, jag ska inte handla saker bara för att de är på rea.
fyfan vad stockholm är grått nu. sjukt blaskigt och regnigt. men bara därför tänker jag vara extra glad. att låta vädret påverka humöret känns fett ovärt. jag dansar till sköna lauryn hill på morgonen och dricker grönt te, och ryggen är bättre.
smile at it!
ge mig lite vår
sånt här väder bidrar faktiskt inte till något annat än trötthet, glåmighet och lite tristess. jag behöver våren nu, knoppande björkar och babygräs utanför sovrumsfönstret.
hem till stockholm
för fastän det här alltid kommer att vara Hem med stort H, så längtar jag till stockholm. här finns visserligen världens finaste hus, och världens finaste häst som man kan finmocka åt och borsta på och greja med lindor och smörja träns och annat terapiskt. det finns massa fina vänner och kaffekoppar och massa mer skog och lite mer snö. men ändå.
jag längtar till stockholm. jag längtar till götgatan ner mot medborgarplatsen med en latte i hand, tunnelbanor mot hässelby med en roman och en mp3. jag längtar till vaniljte om morgnarna och promenadspåret i vårt kvarter. jag liksom längtar till kungsträdgårdar och ändlösa eftermiddagar då jag virrar lite här och var bland ensliga kullerstensgator i gamla stan och östermalmsgator med röda mattor. jag tror att jag känner mig lite som stina i saltkråkan som brukar säga:
- hemma på vår gata i stan...
även om jag inte ljuger så förbaskat. men jag tror att hon också blev lite vemodig när hon sa det. jag brukar ofta prata om vår gata i stan. det är en fin gata, och det är en fin stad. på många sätt mycket finare än den här. jag har alltid trott att det var tvärtom. men jag tror mest att det handlar om att jag behöver vara ute i vida världen. jag inser det när jag åker hem, fastän det är så fantastiskt roligt att vara här när jag är det. så behöver jag vara ute i vida världen, och vem vet. kanske växer jag ur stockholm också.
jag tror att jag vill se precis allt, innan jag slår mig ner.
mina halsbekymmer
schmack! sa det nog i min hals nånstans runt 4-snåret på juldagsnatten då jag pimplade rödvin. jag vaknade med halsmandlar stora som mount everest.
det går över, tänkte jag.
tjena. halsmandlarna var vid juldagslaget bara som mount blanc i jämförelse med vad som skulle komma. jag tvingade mig upp på hästryggen både onsdag, torsdag, fredag. men på lördagen tog det stopp. då snackar vi mount everest. mount everest med äckliga gula beläggningar och blodblåsor.
det är den värsta smärtan i halsen. så att vräka i sig julmatsrester eller nyårssupé var ju bara att glömma. tomatsoppa och vatten har jag levt på. och jag tycker jättesynd om mig själv, faktiskt. fast det gör mamma med, och även sjuksyrran som körde ner bomullspinnar i halsen på mig. hon kallade mig för "stackars liten". det kändes fantastiskt bra.
förbannad har jag varit också för att jag är sjuk. det här är ytterst dramatiskt för mig som aldrig blir sjuk. jag har ytterligare ett par dagar att leva på penicillin. men jag var i alla fall med och tittade på nyårsmaten och stod insvept i någon trevlig människas rock när smällarna fyrades av.
nu är jag snorig och har huvudvärk. glömde jag säga att jag ska publicera min uppsats på torsdag?
jag trodde bara att det var svaga människor som hade ett sånt värdo immunförsvar att de blev sjuka. jag har ju aldrig varit svag. nej, jag är en järnladie, ju.
äh. jag har i alla fall tittat på sjukt mycket tv, och inte sån tv3-skit i "sing-a-long"-form. nej, bra skit. svt-skit. varit värsta hypen på strindberg hela julhelgen. det gillar jag starkt.