-

ibland får jag prestationsångest. men så brukar jag tänka på diverse litterära förebilder.
vem skulle till exempel bukowski varit utan alkoholen,
vem skulle strindberg varit utan kontroversen,
astrid lindgren utan barndomen,
sonja åkesson utan männen?

för även om saker kan ligga som öppna sår,
även om sånt kan vara skitjobbigt,
så hellre det ändå.

hellre det än något slags påklistrad lycka,
än lättsamheter, konstruerade kärlekar.

hellre det där brutala då, sanna.
och jag är inte perfekt, och jag försöker finna mig i att inte vilja vara det heller.
men visst fan får jag prestationsångest,
annan ångest, vällande.

men då tänker jag snarare på frustrationen över att inte kunna skriva
när allt är sådär mitt emellan. när man mår sådär lagom,
inte känner alls.

hellre det asjobbiga då, det tuffa, hjärtskärande.