26.06.09
ätit sillunch i trädgården med mina åldringar. lyssnat på povel ramel och evert taube
och druckit päroncider. jag har solat i vasaparken, köpt en hängmatta till min balkong,
legat och latat mig i min hängmatta och druckit hallonsmoothies.
jag har druckit öl på kåken, jag har bjudit på broccolipaj, jag har haft picknick i mariehäll
och jag har promenerat som en galning.
det känns bra i sthlm, det är fint. jag saknar en sjö bara.
jag hängde ju runt i sandviken i flera veckor förra sommaren, och det var soft.
men jag tror inte att jag ska hänga så mycket i sandviken i år. sthlm är fetare, eller åtminstone
lika fett. eller fett på ett annat sätt. hur som helst så är det här hem. jag är hemma.
jag har planterat luktärt och någon sorts prästkrage på min balkong. det blir fint i augusti.
foto: adeline mai
litteraturen
jag ska promenera längs norr mälarstrand, kanske parkera på balkongen med vin ikväll.
jag har kommit på att det bästa nog är att göra en lista för vad man ska läsa under sommaren.
jag är rätt lat och känner att det inte kommer att bli av annars. så varför inte skriva listan här,
ni kan ju lägga till eller ta bort något:
moa martinsson klockor vid sidenvägen
birgitta trotzig dubbelheten sammanhang
allt av henry högberg
stig dagerman bränt barn
anita björcks biografi om sonja åkesson
simone de beauvoir avled stilla
francoise sagan bonjour tristesse
morten ramsland hundhuvud
maria gripe skuggömman
charles bukowski postverket
victoria benedictsson ord på liv och död
nått sånt. kanske måste utvecklas lite. jag är dålig på att läsa nutidslitteratur överlag. jag vet inte varför, jag tror att det började i några illa valda deckare i camilla läckbergs spår. sedan fortsatte det med besvikelsen i daniel sjölin och johan ajvide lindqvist. vidare till den där linda olsson som skulle vara så förträfflig men nu vill jag sjunga dig milda sånger som jag ville kasta i väggen efter några kapitel. då blev jag trångsynt och tänkte att ingenting bra har publicerats efter 1960. fast sen tog jag mig själv i kragen och förstod att det inte var så. fast det skrivs mycket skit, och mycket skit publiceras. så jag har fastnat i strindbergs samhällsvision, i den kvinnliga frigörelsen under sent 1800-tal. i arbetar- och statarlitteraturen från 1800-tal fram till 1950-tal. det vackra i sonja åkessons kvinnouppbrott, bukowskis skildring av en undre samhällsklass. maria gripe för att det är så jäkla vackert, fast det kom ju senare. hur som så är min vän jessica (http://stellasbokblogg.blogg.se/) väl inläst i nutidslitteraturen och vill att jag ska läsa för det finns såklart massa bra. så det ska jag göra, för att förlänga min lista. och säkerligen kommer både bob hansson och strindberg smyga in på ett hörn i den här läslistan, men det är ju alltid bara angenämt.
pelargoner kan också ha relationer
mina pelargoner är ihop. de bor i olika krukor men de har vuxit ihop, som ett gammalt gift par.
jag ska köpa en jättekruka snart så de får bo tillsammans. det känns ju fint.
sanna visdomsord
här vet jag många borgare som skulle påstå att det ligger en relativism och stundom en cynism i att generalisera en duglighet. men det är likväl motsägelsefullt att vilja främja ett samhälle byggt på hierarkier. för att somliga ska befinna sig i en högre samhällsklass, så måste desto fler befinna sig i en undre. jag ska inte hänga upp mig vid min något sentimentala formulering av världsbilden. jag vill bara säga "rättvisa". smaka på det. jag skulle inte kalla högerpolitiken rigid eller orealistisk på något sätt. snarare optimistisk, men samtidigt gravt handikappad såtillvida att den ju saknar solidaritet. den saknar en politisk bild av samhället och människan som är rättvis och som likavärderar. jämställer och vill jämställa. men jag ska inte tjata, jag är bara lite arg. jag tror att det kan vara bra att vara arg. fast kärleksfull. äh skitsamma jag vill bara säga att ni ska prenumenera på arbetaren. det kostar 49 kronor i månaden och det är en veckotidning. kom igen nu då, arbetarpolitiken behöver nya axlar.
13.06.09
axlad i rosettkavaj, roxy second hand i camden, london. favoritskjortan från beyond retro, london. jeanskavaj hittad på någon vind, carin wester och velour. jodhpurs från stallet. en gång var jag på fest i brick lane på sena, sena natten. av någon anledning stod upprivna säckar med kläder i en korridor. av någon anledning satte vi oss i klädhögen och drack körsbärsvin som av någon anledning smakar bättre i england. jag fick med mig två klänningar och en sko ur den där klädhögen. suspektheten är ju också fin att minnas--
det spelar ingen roll hur många gånger du säger kom när jag en gång gått
och kunde jag sätta bokstäver på alltihop skulle jag göra det skulle jag tala om regnet mot huden skulle jag tala om kyssen bakom bokhyllan billybokhyllan ikeamekkat varligheten i att aldrig vilja bli vuxen för att mammas famntag är alldeles för mjukt och jag skulle kunna ljuga och säga att jag en gång älskat dig men jag har aldrig älskat dig bara dig naken intill mig naken och som om det fanns några morgondagar efter vinfyllan lördag kväll då hela jävla stockholm står i motljus finns inget jävla sen då finns bara alla gånger vi vandrat kullerstenar hem och jag vet att jag ska vakna rödsprängd på dina knottriga lakan fanns du eller fanns jag det spelar egentligen ingen roll men kunde jag bara sätta bokstäver på alltihopa kunde jag nog äntligen känna hjärtat vibrera tretaktigt inne i bröstkorgen och kunde jag någonsin bli lite jävla HEL kunde jag någonsin inte öppna ytterdörren till dig och jag minns precis alltihop om bussar och bakåtsträvanden och illusionen i att alltid finnas till för andra men aldrig för sig själv och kunde jag bara sätta bokstäver på dina armar runt mina armar så kunde jag nog förlösa mig själv i alla fall litet men nu:
mina skränande lungor över gatan
invid avloppet
och mina fötter som skulle lära sig att gå har stannat
där jag aldrig skulle ha tillåtit dem-
om mitt liv vore ett helt annat
i will long to see that day
lyssnar mest på:
sigur rós senaste
läser mest:
moa martinsson
längtar mest till:
det här är storslaget tillsammans med beiruts "postcards from italy". det kommer alltid att vara sommar.
stöttepelaren
och då slutar vi äta varandra, mentalt och fysiskt. ger vårt hem till de som inte har något, för det är bara genom öppnandet av de sedan länge slutna marginalerna vi når fram till andra och oss själva. bara genom förståelsen i fortblivningen genom andra. min hand ska finnas till för dig och din ska finnas till för mig. sedan är resten inte så svårt. så ser min subjektiva realism ut, kalla min politik död men i mitt hjärta sitter den och det är den som är min kraft och mina andetag. min vetskap om att jag vill finnas till för andra och andra finns till för mig. jag tror att människor måste öppna sina sinnen för det nya och främmande. och ha respekt för det. jag har respekt för din innerliga tro på det övermänskliga och jag vill gärna höra allt, för jag vill förstå. det ligger ingen förebråelse i de delade meningarna, jag vill bara älska och vara älskad. det är det allra viktigaste. det blev en lång text, men slutligen det ljuvliga i regnsmatter mot fönstret en sen kväll och det är alldeles tyst förutom. apropå denna långa och stundom inkonsekventa text tycker jag ni ska kolla upp tre saker:
http://www.ettklickforskogen.se/
http://www.arbetaren.se/
http://www.folkbladet.nu/?cat=89
detta är mitt livs stöttepelare varpå min tro vilar:
i socialismen, naturen och djuren.
vilka är era stöttepelare?
rösten intill skuldran
suddande ut röster ur huvudet
hjärnbarken mot skuldran nu
och det finns inte längre någonstans
att gömma sig.
och hur många
långa
filosofiska prefix att lägga
innanför huden
som för att skydda sig mot nippriga
fingertoppar mot kal
handled
rusar gör hjärtat
över järnvägarna som håller evigheter
i sin hand
och jag kan inte längre andas
entonigt
utan sviktar såsom asplöv sviktar
fryser såsom vinterbark fryser
fastän rösterna i huvudet
snarare ligger i anklarna nu.
det finns inget mer jag kan säga dig
när solljus letar in mellan persienner
och döden
naggande i bakhuvudet
aldrig känts närmre-
det finns ingenting jag kan säga
då broräcken slutar vara broräcken
och då handflatorna etsas i järnet
smidda planer såsom hulda hinnor runt
våra kroppar
om liv
om utgjutelser som skulle
varit helt andra än dessa.
suddande då rösterna ur hjärnbarken
de befinner sig på andra sidan världen nu
och snart ska vi glömma allt det där
kärleken och döden
svärtan över ögonlocken
sanningen om osanningen
det finns inget mer att säga nu-
om den slaka rösten i huvudet
ansatsen om evigheten intill tårna och vinterkvävd
morgonstum
lättja då du forslar helveten genom min benmärg
men om den finns inget att säga
inte heller om rösterna,
mikroskopiska
som resterna av dödsrosslingar
i dina röklungor.
men jag ska inte säga mer
inte om kräket i skuldran
inte om det andra livet
inte om drömmarna över taknockarna
och balkongerna dit inga nattbussar når-
det är friheten som andas ljudlöst-
den som inga vägar
från ditt hjärta
till mitt hjärta
leder till.
johan thurfjell + moderna muséet (jag gillart)
the long spring
nu är det sommar på riktigt för jag har skickat in sista tentan.
jag ser så mycket fram emot att flytta ut i stugan.
jag ska lova mig själv att inte titta så mycket på tv.
det finns en sådan fantastiskhet i att det inte finns något vatten inne
och att man får diska under en kran utomhus.
att man får tvätta håret i sjön och ta dagliga morgon- och kvällsdopp.
att man kan stänga av mobiltelefonen och gå runt i ett stort linne
mest hela tiden.
slå ut en handduk i gräset och bygga bo.
jag ska inte bo i lägenheten i stan mycket alls,
och även om sthlm visst då är vackert om sommaren,
så finns det något alldeles övermäktigt i jag + naturen och djuren som
jag behöver samexistera med.
den där månaden om året då jag får göra det behövs för livet här,
stadshetsen och det enligt mig samhällsansvariga i att interagera
och försöka göra skillnad.
när jag är i min stuga behöver jag inte göra något alls,
bara läsa och skriva och bli den kloka och bra människa jag vill vara.
om 3 veckor ska jag åka dit, det känns redan fint att få börja på vikariat
på mitt jobb i sthlm. men sjön, jag längtar sjön innerligt.
och min roman är klar! jag har börjat med en ny.
säg till om ni vill korra, jag ska skicka ut den inom en snar framtid.
all credd åt sommaren
och då sänker sig ett lugn över mig som är alldeles
övermänskligt.
jag vill bara sätta himmelsdoftande syrener i ett glas
och sitta på bryggan nere vid stugan ut mot vattnet,
dra vasstrån mellan tårna och ta sommarens första dopp.
för så ska sommaren vara.
som förnimmelser av barndomen.
alldeles förbehållslöst bekymmerslös på något magiskt vis,
somna med sjövatten och sandkorn i håret,
fräknar på kinderna och under nytvättade lakan.
nu råkade jag bli lite sjuk och få både halsont och feber och huvudvärk.
men det gör inget.
för varje år lär jag mig mer och mer att leva varje nedra sekund av sommaren,
för den är mitt bränsle resten av året.
och knappt vill jag vara i sthlm då heller,
all ära åt skinnarviksberget och djurgårsfärjan och alltihopa.
men i stugan vill jag vara,
dricka kaffe på en solvarm handduk och läsa mig bort under ett parasoll.
och det här!
är inte det här alldeles fantastiskt:
http://www.youtube.com/watch?v=TWR28uIpUfY&feature=related