-

det är något särskilt med senvinter. tidigvår.
påskliljor på köksborden, pelargoner som tränger upp ur snart alldeles för små lerkrukor.
och det finns solar som enträget tränger genom ganska lätta moln.
snart är bargatan nalkad, grus i väggrenen, damm i munnen men det gör inget
och vi gömmer ögonen bakom mörkat glas och kan titta upp mot vilka himlar som helst.

för det är något särskilt med våren som ännu inte penetrerat luften,
inte riktigt,
trots våra krampaktiga,
tafatta försök att välkomna den genom att plocka händer fulla med snö
och smälta den. en handfull snö mindre,
en vår mer.

jag kunde skönja ansatsen till vitsippor i vasaparken igår,
och vårfåglar sjöng för fröjdans lust i de ännu nakna björkarna.

det kommer att bli vår, man behöver inte vara orolig.
bara glad.