promemoria
låter fingrarna spela över tangenterna igen
jag ser det ungefärs om stygn över ett öppet sår
eller snarare för att hindra det där inuti
att välla ut
det är som en svart gegga
blålera
hårt och kantigt
höstlöven
blöta fötterna mot asfalten
regnnovember
gråstarr
ödeläggelse
råttornaa som krälar under staden om nätterna
jag tycker mig höra dem
i sömnlösheten
jag går längs motorvägen
det är nollgradigt
horisonten syns inte längre för fabrikerna
röken som väller upp mot himlen
den ödeläggelsen
och skogsdoften
barrskogsstickor
det här att driva vansinnet ur sig
stay sane och allt det där
har läst för mycket plath
glaskupor om hjärtat
skrik i drömmarna
har du någonsin varit vilse?
jag har varit vilse
är vilse
har varit
är
Kommentarer
Trackback