allt
faller världen
faller vi
eller krälar
kryper fram ur våra hålor
himmelblå
stjärnnätter
jag visste aldrig vad världen förväntade sig av mig
att fylla toomrummet
faller träden
faller skogen
faller vi
drömmarna som inte lämnar mig ifred
tiden som ibland tycks gå baklänges
jag minns alla liv inom mig
som jag levat
som är döda och begravda
som kratrar i hjärteroten
faller himlen
faller haven
faller vi med dem
till slut kanske bara mörker
till slut kanske bara ingentinget
jag försöker fånga snöflingor i mina slutna händer, försöker återkalla minnet av snöflingor mot huden när jag var barn. men alla minnen är uttömda. jag är en skugga som hela tiden försvinner, förändras. om jag kunde känna solen mot den bara nacken, skorna mot gruset, fåglarna en morgon i maj. sjöns ljud mot bryggan. vassen som vajar, lukten av alger och tång. försöker greppa tag i något konkret, en skärva av något som varit.
men allt är flyktigt, förgängligt.
faller solen
faller månen
faller allt
till slut kanske bara jaget
och duet
om vilka vi vet ingenting.
Kommentarer
Trackback