-

hjärteroten

sorgkällan

djup som jordens kärna

 

hela jag skaver

det är som ett inferno

att andas

att leva på

som om ingenting hänt

när precis allt har hänt 

 

hur kan världen fortfarande stå pall

inte rämna? 

 

hur kan solen gå upp ännu en morgon

jorden borde utplånas

som hjärtat

syret som tagit slut 

 

där liv funnits

finns inget kvar

 

jag ser inte min egen spegelbild längre

står fånigt och vinkar mot det som brukat vara jag

jag skulle kunna skriva att jag är en spillra

men det är klyschigt

har svårt för floskler

de är för urtvättade

 

huden sitter för tight

jag kan inte andas

det är som lava

väller fram över det som varit fyra trygga väggar

jag är på väg att växa ur 

det här sammanhanget

som anden i lampan, du vet

brer ut sig där han får plats 

 

livet är för trångt, de här smala fingrarna längs dörrkarmarna

något brister och är för alltid förstört

imploderande

det är något inuti mig som håller på att hända

 

en annalkande katastrof 

en tickande bomb.