god jul i stugan
och tänkte julpyssla också. sånt har jag aldrig ansett mig själv vara bra på,
men jag har inget jobb och way too much time on my hands.
jag ska sy lite klänningar också, har lite olika projekt på gång.
på lördag ska jag gå på en väns slutprojekt i en textilutbildning.
det hålls i form av modevisning i gasklockorna i gävle.
blir trevligt att träffa lite gamla vänner.
men innan dess ska jag under veckan poppa julmusik medan jag bakar julbröd,
jag ska rida och hålla i lite lektioner.
idag,
adventsmys och ungsstekt lax med aubergine och riven pepparrot.



om att gilla
jag hatar träningskläder över huvud taget.
fleece, funktionella plagg, bekvämlighet.
nej, jag går mycket hellre runt i min finaste klänning hela dagarna.
det brukar jag göra också.
tycker att det är så mycket mer inspirerande.
basplagg är min fiende.
jag tror att jag äger ett par mjukisar som jag tränar i,
några fleecetröjor som jag har i stallet,
två "baslinnen" från lindex och någon t-shirt från h&m.
sedan är resten tyll och silke och satin och färliga tyger,
mest begagnat, som helst får lukta lite malätet,
lite gammalt sådär.
kalla mig knäpp,
men hellre gå i finaste dressen när jag diskar (som en annan amerikansk hemmafru),
än springer runt i yllesockar och komfortabla grejer.
eller minus yllesockarna,
de behöver jag för jag fryser extremt mycket om fötterna.
andra saker jag gillar är mångsidighet och kontraster.
därför känner jag mig som allra finast när jag har både grovstickade yllesockar
och allrafinaste partstassen på.
about not knowing inside and out, outside and in
makes you all fed up with fever
sickness
tiredness
pointless.
shouldnt be sad though,
ive heard youre not allowed to if you put yourself in the situation.
but im so tired of escaping,
of moving,
of being so restless.
i just want to live on a train or a plane,
so i constantly feel like im moving.
the concrete way of moving,
not stepping healthywise back and fourth
feeling a "personal moving", an improvement,
sorry about the airquotes,
but i cant help hating the boredness in that
the commoness
the great,
big world,
which we are more or less responsible to step into.
so, flight ticket from london
leaving it now
and a plane ride to were time stands still
will always stand still
im gonna stop moving
and i hate it.
and that makes me tired.
the fact that my plane ride wont take me to some
fantastic,
new,
exciting place on earth makes my head spinning
makes my knees tremble,
of fear.
and someone said that ill get used to it
that life "over there" in that other me,
will soon be daily life
and i will have forgotten about the morning rain in hyde park,
the smell of english tea,
it doesnt matter.
i dont want to forget.
i never want to be the me i was there.
never.
never ever will i accept that mentality,
which i know,
makes it impossible for me to live there.
so i wont.
and the question i keep asking myself is "why am i leaving london"
and to be honest, i dont know.
i really dont know
and god this turned out to be a long text and half of it is bullshit
i know
and i HAVE TO consider family,
animals,
forests.
be there for a while.
not too long though.
keep my head over the surface
as if the big THERE were drowning water.
kill me slowly
i dont want to go to work
i dont want to go to work
i dont want to go to work
but ive just got three days to go
so ill stick it out
things could be alot worse.
so im gonna go to my bank and take out some money
not gonna buy anything fun for it though
no,
cause life of fun seems to be over
atleast right now
and i dont want to go to work.
(maybe i should try writing a song about these stuff? i mean,
people write songs about all kinds of crap nowadays)
and yes, ill keep writing in english for my uk friends,
even though i wish i was
i wont be in sweden until friday.
through narrow sounds, mellow brands
and ill miss it all. like jason anderson says, its not goodbye only good night.
or something like that. i dont quite know yet,
why im writing it all in english. like strindberg did, wrote it all on french.
it had to do with some distance shit.
london was the best, i was the best with london.
and so im leaving, dont ask me why, im not quite connected with myself.
im so damn scared of where im going, of that hometown,
god im scared of myself, of who i become in that town.
someone who finds herself crappy.
and im not crappy,
ive just got crappy clothes.
and to keep spinning onto the whole nostalgiadeal,
bd - confusion
i pitty people who were born before and after the grand time when swedish indie music was at its best.
but since youtube sucks and only posts bds late works, i cant giv it to ya.
youll have to settle with the famous breakthrough whirwind
http://uk.youtube.com/watch?v=kl8ZLhEEVBU
picture update
förutom att bli bortskämd med solsemester?










dansade, hängde i notting hill, fotade löv i hyde park och drack en del rödvin.
strindberg och allt
så jag köpte en 700 sidor lång biografi om honom av olof lagercrantz.
jag tänkte att strindberg och olof skulle vara en fin blandning.
nu var inte biografin så fin som jag kanske hade önskat,
men å andra sidan tror jag att jag har lite övermänskliga mått.
om strindberg vore i livet vore jag nog en brud för honom.
jag vill tro det själv, i alla fall. mastermind.
jag befinner mig för övrigt i en hiskelig nostalgitripp.
som det här till exempel,
som var det första jag lärde mig att spela på gitarr (mind, det var knaggligt):
http://uk.youtube.com/watch?v=Bf-ghtbDNgc



uppe med tuppen
men till mitt försvar har jag jobbat häcken av mig och hängt med mina flatmates.
håll med mig, real life more important?
och klockan är halv åtta engelsk tid.
och jag är ledig.
men kan inte sova.
jag ska visa fantastiska bilder av det där fina landet,
även om jag själv tycker att vykortsvyer över sandstränder och palmer är lite trist.
ni får det!
sen tycker jag att ni ska lyssna på det här;
http://uk.youtube.com/watch?v=tnju3KTRh5A
vad ska jag göra idag då, ledig och allt?
jo jag ska packa.
för jag åker till sverige om en vecka.
this too shall pass
jag fascineras mycket av det här med städer.
och saknader.
av städer och saknader.
jag lyssnade mycket på tomas andersson wij när jag började högskolan i min grannkommun.
såhär sjöng han för mig när jag gick genom korridorerna,
att "den här stan är som ett pålagt skratt, lika död, lika punktlig och lånad".
jag tänkte mycket på det där,
på henrik berggren som sjöng
"this town kills you when you're young,
this town has got the youth of me,
where is life in this town?".
tänkte mycket på det, på instängdheten jag kände när jag gick på den där högskolan.
tomma korridorer, det där ständiga väntandet,
efter bara något,
ett brandlarm, någon som trillade på golvet eller som gjorde något märkvärdigt.
en stad i dvala,
som låg i ide, men jag undrade liksom när den levde? om något ligger i ide
måste det ju en gång ha varit livligt frustande.
när jag lyssnar på tomas andersson wij nu så tycker jag att han är lite påklistrad,
fast det hör egentligen inte hit.
det som hör hit är den där fascinationen över städer och saknader,
över stockholm och sandviken,
över hur lämnanden kan vara så bejakande,
framåtsträvande.
och jag går ju inte kvar på den där högskolan längre, det är inte heller tomt på gator och torg.
ändå kan jag sakna det lågmälda tjattret i studierummen,
kan konstigt nog sakna den tristess
som drog mig därifrån.
men det är okej att sakna.
sålänge man inte lever i en dvala, i ett ide.
sålänge man kan tillåtas att fascineras
sakna ångesten, de bittra tårarna,
de kalla trottoarerna-
jag är rikare på annat än tryggheter,
även om vissa saknader slår som piskrapp över ryggen,
så fortsätter jag
strävsamt enträgen.
miscellaneous




secondhand och batiktröja på bild tre från hm
jag hade sverigebesök i helgen och inhandlade lite feta saker. kanske ska fota imorgon, om ork finnes.
det här tycker jag ni ska lyssna på:
http://uk.youtube.com/watch?v=ATFSZAj1YMU wolf parade
snygga grabbar också. alltid ett plus.
jag tänker inte vända andra kinden till
när man bor i london där det regnar mycket och man har 30 minuters promenadväg till jobbet...
nej, för jag tänker inte klaga, trots att paraplyerna på boots kostade sanslösa £16 (nej, jag köpte inget).
utan tända ljus, titta på lite scrubs och sedan sussa sängen.
(jag har roligare saker att skriva om, mer musik att tipsa om och bilder att visa, men vi tar det imorgon, alright?)
when you've got absolutely nothing to say and should stop writing english headings every god damn day.
höstiga, liksom.



jag var också höstig, liksom. med en höstig kofta för £8


äsch päsch lingonfärs.
jag ska skriva om något vettigare snart.
men fina bilder är rätt vettigt ändå, om man tänker efter.
walking cloud & deep red sky, flag fluttered and the sun shined
den är som ingenting jag sett förut. den gör mig helt hel.



på det mono, granatäpplete och lite kvalitetstid med min kära skrivbok.
a life in motion
a woman's gotta do what a woman's gotta do
en luden väst med fransar
något med bukowski (jag behöver bli lite enlightend)
wolf parades senaste skiva
diverse saker (med diverse menar jag många) från brick lanes alla vintagebutiker
what I can afford:
inget av ovanstående. det är nu jag måste visa mina skills som artist.
göra gamla plagg nya,
skriva eget som jag kan läsa och inspireras av,
lyssna på bonny prince billy lite till
och hålla käften.
en söndag är en söndag är en söndag
conor oberst
milk thistle
let me down slow
help me go slow
i've been
carrying on
i'm not
scared of nothing
i'll go pound for pound
i'll keep death on my mind
like a heavy crown
if i go to heaven
i'll be
bored as hell
like a little baby at the bottom of a well
faired child
faired child
how are you man
did you fix that store front
did you start that band
don't be scared of nothing
you go pound for pound
you bring peace to midnight
like a spotted owl
i'll be rooting for you like my favorite team
if somebody sweats you, you just point them out to me
all the sights and sounds
this little world's too crowded now
and there's only one way out
an elevator ride -
through the tunnel, towards the light
and i'm nowhere bound
keep going up and down
up and down
newspaper, newspaper
can't take no more
you're here every morning
waiting at my door
i'm just trying to kiss you
and you stab my eyes
make me blue forever
like an island sky
and i'm not pretending that it's all ok
just let me have my coffee before you take away the day
lazarus, lazarus
why all the tears
did your faithful chauffer
just disappear
what a lonesome feeling
to be waiting round
like some washed up actress
in a tinsel town
before the record I'd come pick you up
we'll head for the ocean
just say when you've had enough
all the light and sound
this little world's too fragile now
and there's only one way out
but if you let me slide
i'll do my best to make things right
and i'm nowhere bound
just going up and down
up and down
milk thistle, milk thistle
let me down slow
just help me go slow
i've been hurrying on
i was poised for greatness
i was down and out
i keep death at my heels
like a bassett hound
if i go to heaven
i'll be bored as hell
like a crying baby at the bottom of a well

http://uk.youtube.com/watch?v=DIBoEZOVLIE&feature=related
the look of autumn and smiling faces
that people constantly walks around with folded umbrellas round their wrists.
that's bull, i'll tell you.
i've never seen such beautiful fall as fall in london-
fall in hyde park, those unimaginable giant trees reaching red sparkled leaves across the sidewalk.
the black swans, the tame squirrels and
the breeze of still summer wind in the end of september.
the look of company and good friends:




the look of hyde park gate:

nouvelle vague
nouvelle vague kallar sig en väldigt bra artist som gör fantastiska covers av fantastiska musiker som joy division och the clash. varsågoda: http://www.nouvellesvagues.com/english/music.html
joy division - love will tear us apart
the clash - guns of brixton
lyssna och njut.