-

jag hatar mjukisbyxor.
jag hatar träningskläder över huvud taget.
fleece, funktionella plagg, bekvämlighet.

nej, jag går mycket hellre runt i min finaste klänning hela dagarna.
det brukar jag göra också.
tycker att det är så mycket mer inspirerande.
basplagg är min fiende.

jag tror att jag äger ett par mjukisar som jag tränar i,
några fleecetröjor som jag har i stallet,
två "baslinnen" från lindex och någon t-shirt från h&m.

sedan är resten tyll och silke och satin och färliga tyger,
mest begagnat, som helst får lukta lite malätet,
lite gammalt sådär.

kalla mig knäpp,
men hellre gå i finaste dressen när jag diskar (som en annan amerikansk hemmafru),
än springer runt i yllesockar och komfortabla grejer.

eller minus yllesockarna,
de behöver jag för jag fryser extremt mycket om fötterna.

andra saker jag gillar är mångsidighet och kontraster.
därför känner jag mig som allra finast när jag har både grovstickade yllesockar
och allrafinaste partstassen på.

sadness true makes you tired.
makes you all fed up with fever
sickness
tiredness
pointless.

shouldnt be sad though,
ive heard youre not allowed to if you put yourself in the situation.
but im so tired of escaping,
of moving,
of being so restless.

i just want to live on a train or a plane,
so i constantly feel like im moving.
the concrete way of moving,

not stepping healthywise back and fourth
feeling a "personal moving", an improvement,
sorry about the airquotes,

but i cant help hating the boredness in that
the commoness
the great,
big world,
which we are more or less responsible to step into.

so, flight ticket from london
leaving it now

and a plane ride to were time stands still
will always stand still

im gonna stop moving
and i hate it.

and that makes me tired.
the fact that my plane ride wont take me to some
fantastic,
new,
exciting place on earth makes my head spinning
makes my knees tremble,
of fear.

and someone said that ill get used to it
that life "over there" in that other me,
will soon be daily life
and i will have forgotten about the morning rain in hyde park,
the smell of english tea,
it doesnt matter.

i dont want to forget.
i never want to be the me i was there.
never.
never ever will i accept that mentality,

which i know,

makes it impossible for me to live there.
so i wont.
and the question i keep asking myself is "why am i leaving london"
and to be honest, i dont know.
i really dont know

and god this turned out to be a long text and half of it is bullshit
i know
and i HAVE TO consider family,
animals,
forests.
be there for a while.
not too long though.
keep my head over the surface
as if the big THERE were drowning water.

i dont want to go to work
i dont want to go to work
i dont want to go to work
i dont want to go to work

but ive just got three days to go
so ill stick it out
things could be alot worse.

so im gonna go to my bank and take out some money
not gonna buy anything fun for it though
no,
cause life of fun seems to be over
atleast right now

and i dont want to go to work.

(maybe i should try writing a song about these stuff? i mean,
people write songs about all kinds of crap nowadays)

and yes, ill keep writing in english for my uk friends,
even though i wish i was
i wont be in sweden until friday.

...så tar man ett extremhett bad och dricker lite rödvin. kanske målar man naglarna och peelar fötterna.

nej, för jag tänker inte klaga, trots att paraplyerna på boots kostade sanslösa £16 (nej, jag köpte inget).

utan tända ljus, titta på lite scrubs och sedan sussa sängen.

(jag har roligare saker att skriva om, mer musik att tipsa om och bilder att visa, men vi tar det imorgon, alright?)

what I want:

en luden väst med fransar
något med bukowski (jag behöver bli lite enlightend)
wolf parades senaste skiva
diverse saker (med diverse menar jag många) från brick lanes alla vintagebutiker

what I can afford:

inget av ovanstående. det är nu jag måste visa mina skills som artist.
göra gamla plagg nya,
skriva eget som jag kan läsa och inspireras av,
lyssna på bonny prince billy lite till

och hålla käften.