och ändå har det inte blivit kallt än
apropå höst och mörker:
det finns ingenting i hela världen som är mer förlösande än detta om hösten:
http://www.youtube.com/watch?v=SmVAWKfJ4Go johhny cash - hurt
detta är som något knivskarpt och bomullsmjukt intill hjärtat på en och samma gång.
det finns ingenting i hela världen som är mer förlösande än detta om hösten:
http://www.youtube.com/watch?v=SmVAWKfJ4Go johhny cash - hurt
detta är som något knivskarpt och bomullsmjukt intill hjärtat på en och samma gång.
( )
och det gäller bara att försöka hålla huvudet över vattenytan.
höstar är lustiga på det viset.
mörknader, saknader, enfaldigt påtvingande, antastande.
det är så lätt att man sänks i vattenpölar, att höstlöv stora som universum klibbar sig fast kring anklarna.
jag vill inte dras neråt,
hellre uppåt numer.
det gäller att försöka inbilla sig att man kan flyga
att hösten nu som alltid bara är flyktigt trivial.
men visst drar den ner mig i sidospår, det vore patetiskt att hävda annat.
jag kan sitta på vilken parkbänk som helst och det där förbaskade regnet kommer att
lösa upp mascaran och göra mig till en karikerande clown.
jag kan inbilla mig själv att vilket solsken som helst skulle göra skillnad-
jag kommer alltid att sakna dig mest om hösten.
och jag kan tala hur mycket som helst om kaffekoppar och södermalm och köksfönster och mårbackapelargoner och påslakan och cendréfärger och alkoholismer och realismer och
när jag lämnade allt det där för att bli människa igen
sitter du kvar
klyschighösten som smattrar mot fönstret, ofrivilliga vinjetter som penetrerar nerverna mellan mina skulderblad.
tiotusen ord minst
om skitsnack
om väta och misär
och det är höst nu -
jag saknar dig fortfarande mest om hösten.
höstar är lustiga på det viset.
mörknader, saknader, enfaldigt påtvingande, antastande.
det är så lätt att man sänks i vattenpölar, att höstlöv stora som universum klibbar sig fast kring anklarna.
jag vill inte dras neråt,
hellre uppåt numer.
det gäller att försöka inbilla sig att man kan flyga
att hösten nu som alltid bara är flyktigt trivial.
men visst drar den ner mig i sidospår, det vore patetiskt att hävda annat.
jag kan sitta på vilken parkbänk som helst och det där förbaskade regnet kommer att
lösa upp mascaran och göra mig till en karikerande clown.
jag kan inbilla mig själv att vilket solsken som helst skulle göra skillnad-
jag kommer alltid att sakna dig mest om hösten.
och jag kan tala hur mycket som helst om kaffekoppar och södermalm och köksfönster och mårbackapelargoner och påslakan och cendréfärger och alkoholismer och realismer och
när jag lämnade allt det där för att bli människa igen
sitter du kvar
klyschighösten som smattrar mot fönstret, ofrivilliga vinjetter som penetrerar nerverna mellan mina skulderblad.
tiotusen ord minst
om skitsnack
om väta och misär
och det är höst nu -
jag saknar dig fortfarande mest om hösten.
no cars go
http://www.youtube.com/watch?v=rJDsm1Y4kUk
jag har ju lätt för att bli såld på saker.
just nu är jag helt och fullt såld på the arcade fire.
det är bara så bra.
jag har ju lätt för att bli såld på saker.
just nu är jag helt och fullt såld på the arcade fire.
det är bara så bra.
13.09.08
klänning beyond retro vintage, vän caroline.
vi gick på foreign och hade en fet kväll.
dj-legenden jodie harsch som tidigare var dj på en av londons mest omtalade klubb circus,
har börjat på foreign i shoreditch. det blev vi glada av att höra,
och ännu gladade blev jag av den kanske bästa electron ever.
slap me in the face and call me marlo
trött som fan, det regnar ute. inget bättre för mig än att chilla gunilla i soho, käka bagels och vara allmänt jävlig.
gårdagen spårade, ska villigt medges. vi hamnade på en indisk klubb - slash - pub - slash - krog, vid tolvsnåret. sen stannade vi av någon märklig anledning kvar till beyond stängningsdags.
klockan var närmare bestämt halv fem när jag styrde spåret hemåt.
jag frågade managern om han brukade ha random efterfester till gryningen. han sa att han brukade det och att det där med alkoholtillstånd var inte så noga.
det tyckte jag kändes soft och nu ska jag titta på film och käka jellybeans.
gårdagen spårade, ska villigt medges. vi hamnade på en indisk klubb - slash - pub - slash - krog, vid tolvsnåret. sen stannade vi av någon märklig anledning kvar till beyond stängningsdags.
klockan var närmare bestämt halv fem när jag styrde spåret hemåt.
jag frågade managern om han brukade ha random efterfester till gryningen. han sa att han brukade det och att det där med alkoholtillstånd var inte så noga.
det tyckte jag kändes soft och nu ska jag titta på film och käka jellybeans.
UK chillin'
sound of day:
zeigeist - tar heart (http://www.youtube.com/watch?v=fo90OHJ0GxQ)
look of day:
glasögon hangin' out, kjol mika modiggård, tröja beyond retro.
nu ska jag gå och dricka stella.
ciao!
remember me as a time of day
jag vet inte om jag hade glömt bort fantastiska, underbara explosions in the sky.
jag vet faktiskt inte om det finns något more powerful.
det skulle kanske vara godspeed you! black emperor isåfall.
i'll give you both:
http://www.youtube.com/watch?v=AvLxiUjBAIk explosions in the sky
http://www.youtube.com/watch?v=N9mKs-aBhVM godspeed
sånt man kan somna, vakna, meditera, existera till.
jag vet faktiskt inte om det finns något more powerful.
det skulle kanske vara godspeed you! black emperor isåfall.
i'll give you both:
http://www.youtube.com/watch?v=AvLxiUjBAIk explosions in the sky
http://www.youtube.com/watch?v=N9mKs-aBhVM godspeed
sånt man kan somna, vakna, meditera, existera till.
ofcourse my horse
jag sitter i min lägenhet i park west och lyssnar på wolf parade. och har läst lite niklas rådström. tänkte att jag skulle göra det enda rätta och gå och köpa lite engelsk litteratur, inte gå runt och tjafsa med min medhavda svenska.
sluta lyssna på håkan hellström också. jag har kommit på att jag förknippar honom väldigt mycket med stockholm.
det något märkliga med situationen är att jag saknar stockholm mer än den lilla hemstaden. på något märkligt vis känns stockholm mer som hemma än sandviken någonsin gjort. alltså själva staden, gatorna, träden.
idag har jag gått bananas i beyond retro-butiken i brick lane. kikat i diverse vintage-butiker och fikat lite kaffe. snart har jag turistat färdigt i london och måste face reality. men än så länge glider jag runt, dricker mest vin och chillar järnet i mitt crib.
by the way är hyde park fantastiskt. fantastiskt! jag skulle vilja påstå att man kan åka till london enbart för att strosa i hyde park dagar i sträck. själv brukar jag börja morgonen med en promenad runt sjön, titta på svarta svanar, lyssna på diverse höstmörkermusik á la bonnie prince billy och bara försvinna i mig själv.
summa kardemumma så är ändå "jag har varit i alla städer" med håkan hellström bland det bättre som sverige i musikhänseende klämt ur sig.
jag har fotat rätt mycket, dock inte så artsy utan rätt tråkigt och turistigt.
jag kanske har vissa narcissisttendenser? kanske ska fota en blomma eller två för att råda bot på det.
sluta lyssna på håkan hellström också. jag har kommit på att jag förknippar honom väldigt mycket med stockholm.
det något märkliga med situationen är att jag saknar stockholm mer än den lilla hemstaden. på något märkligt vis känns stockholm mer som hemma än sandviken någonsin gjort. alltså själva staden, gatorna, träden.
idag har jag gått bananas i beyond retro-butiken i brick lane. kikat i diverse vintage-butiker och fikat lite kaffe. snart har jag turistat färdigt i london och måste face reality. men än så länge glider jag runt, dricker mest vin och chillar järnet i mitt crib.
by the way är hyde park fantastiskt. fantastiskt! jag skulle vilja påstå att man kan åka till london enbart för att strosa i hyde park dagar i sträck. själv brukar jag börja morgonen med en promenad runt sjön, titta på svarta svanar, lyssna på diverse höstmörkermusik á la bonnie prince billy och bara försvinna i mig själv.
summa kardemumma så är ändå "jag har varit i alla städer" med håkan hellström bland det bättre som sverige i musikhänseende klämt ur sig.
jag har fotat rätt mycket, dock inte så artsy utan rätt tråkigt och turistigt.
jag kanske har vissa narcissisttendenser? kanske ska fota en blomma eller två för att råda bot på det.
tråkig tjej va
livet i london går bra. vi var ute och klubbade i covent garden i lördag, det var fett.
och snart ska vi åka till camden och gå i lite schyssta secondhandaffärer.
jag har även fått jobb i en heminredningsbutik på tottenham court road.
med tanke på hur mycket de skinnar folk på asdyra tunnelbanekort så känns det bra att bo så centralt att man typ aldrig behöver åka tunnelbana.
jag stör mig lite på det faktum att jag är lite överröst av intryck, människor, förändringar,
att jag får skrivkramp. och att jag dillar om hur dyra tunnelbanekorten är eller hur billig frukten är,
känns rätt meningslöst. men jag håller er uppdaterade och hoppas att något slags inspiration når mig.
en av mina flatmates sa att man skulle åka till berkley och sätta sig på ett café och bara suga in atmosfärer.
att det bor massa poeter och författare och annat creddigt där. kanske jag ska göra det.
eller hitta någon ny musik.
det ska tydligen finnas asfeta skivbutiker i camden.
see ya!
och snart ska vi åka till camden och gå i lite schyssta secondhandaffärer.
jag har även fått jobb i en heminredningsbutik på tottenham court road.
med tanke på hur mycket de skinnar folk på asdyra tunnelbanekort så känns det bra att bo så centralt att man typ aldrig behöver åka tunnelbana.
jag stör mig lite på det faktum att jag är lite överröst av intryck, människor, förändringar,
att jag får skrivkramp. och att jag dillar om hur dyra tunnelbanekorten är eller hur billig frukten är,
känns rätt meningslöst. men jag håller er uppdaterade och hoppas att något slags inspiration når mig.
en av mina flatmates sa att man skulle åka till berkley och sätta sig på ett café och bara suga in atmosfärer.
att det bor massa poeter och författare och annat creddigt där. kanske jag ska göra det.
eller hitta någon ny musik.
det ska tydligen finnas asfeta skivbutiker i camden.
see ya!
london calling
jag är inte den som är den,
men jag måste få skryta lite när jag nu sitter i min lägenhet i london.
på oxford street.
i park west.
granne med tony blair.
too good to be true. fin lägenhet också. med sånt trekantigt badkar. jag som längtat efter badkar!
vi har tvättmaskin också.
och vi har tre minuters promenadväg till hyde park, som vi ska utforska imorgon.
vi ska också handla lite krubb och kanske åka london eye.
det här inlägget var kanske mest till min mamma, som jag försökte att sms:a men utan resultat. jag ska komma ner på jorden snart, men inte än.
i'm floating on air.
men jag måste få skryta lite när jag nu sitter i min lägenhet i london.
på oxford street.
i park west.
granne med tony blair.
too good to be true. fin lägenhet också. med sånt trekantigt badkar. jag som längtat efter badkar!
vi har tvättmaskin också.
och vi har tre minuters promenadväg till hyde park, som vi ska utforska imorgon.
vi ska också handla lite krubb och kanske åka london eye.
det här inlägget var kanske mest till min mamma, som jag försökte att sms:a men utan resultat. jag ska komma ner på jorden snart, men inte än.
i'm floating on air.
farväl mellansverige
jag sitter på ett tåg och ser de skånska landskapen flyta förbi utanför fönstret.
när jag åkte från sthlm regnade det, men i skåne skiner tydligen solen.
lite ledsamt det där med lämnanden. jag vet inte när jag ser sandviken eller sthlm igen.
jag tänkte när jag var i sandviken att jag ändå tyckte mycket om det hela, gatorna, krysset,
lägenheten. det finns en trygghet djup som ett stort hål rätt ner i världen, där man kan isolera sig fullständigt.
och ibland är jag ledsen att jag lämnade den där enkla staden. jag kan dra till med hur många påklistrade löften om att flytta tillbaka när jag blir vuxen och skaffar villa och sånt, men det kommer att vara i ett annat liv, ljusår bort.
och sthlm. södermalms oändlighet, jag tyckte att den där staden var så stor när jag på ganska stappliga kalvben skulle hitta i mitt nya liv. nu ryms sthlm i min ficka, och det är fint.
jag tar visserligen landsrymningen etappvis, och mellanlandar i malmö några dar. jag ska försöka hinna se adam green på debaser på lördag.
ändå kan jag inte hjälpa att känna ett stort styng av vemodighet, av rädsla, av någonting om bortåtlängtan men ändå vara harig längst in. fast jag tror att det kan vara bra att vara harig längst in, lite människa liksom.
det här tycker jag att ni ska lyssna på:
http://www.myspace.com/azureray
när jag åkte från sthlm regnade det, men i skåne skiner tydligen solen.
lite ledsamt det där med lämnanden. jag vet inte när jag ser sandviken eller sthlm igen.
jag tänkte när jag var i sandviken att jag ändå tyckte mycket om det hela, gatorna, krysset,
lägenheten. det finns en trygghet djup som ett stort hål rätt ner i världen, där man kan isolera sig fullständigt.
och ibland är jag ledsen att jag lämnade den där enkla staden. jag kan dra till med hur många påklistrade löften om att flytta tillbaka när jag blir vuxen och skaffar villa och sånt, men det kommer att vara i ett annat liv, ljusår bort.
och sthlm. södermalms oändlighet, jag tyckte att den där staden var så stor när jag på ganska stappliga kalvben skulle hitta i mitt nya liv. nu ryms sthlm i min ficka, och det är fint.
jag tar visserligen landsrymningen etappvis, och mellanlandar i malmö några dar. jag ska försöka hinna se adam green på debaser på lördag.
ändå kan jag inte hjälpa att känna ett stort styng av vemodighet, av rädsla, av någonting om bortåtlängtan men ändå vara harig längst in. fast jag tror att det kan vara bra att vara harig längst in, lite människa liksom.
det här tycker jag att ni ska lyssna på:
http://www.myspace.com/azureray
jag har drömt om midsomrar
det är så fantastiskt att komma hem. till hem, som verkligen är hem. där det finns en mamma och en pappa och ett syskon och en hund. och tygerna luktar annorlunda här,
sådär som bara hemmets tyger luktar eller som det luktade om påslakanen hemma hos mormor och morfar när jag var liten.
det är fantastiskt att komma hem och hitta ost i kylen, där det finns tvättmaskin, även om bekvämligheter aldrig varit fundamentala.
jag ser mig själv när jag var femton, jag var ganska ledsen då. ganska ensam, tyckte att jag var betydelselös.
det jag:et bara slog mig idag, när jag stod i duschen och hörde regnet droppa utanför fönstret, när jag tvålade in mig med tvål som bara luktar sådär gott hemma -
då tänkte jag att jag är lycklig nu, och att de drömmar jag hade när jag var femton har realiserats.
att jag inte är ensam längre. och att jag fortfarande är så mycket barn att jag kan krypa ner i en soffa med en hund under armen och en kopp earl grey på bordet, och lukta på de där tygerna.
och jag tänkte att över alla världshav, genom alla liv, passager, länder, så vet jag att jag har ett hem och en familj som jag älskar och som älskar mig.
att en människa behöver inte mer än så, just så.
sådär som bara hemmets tyger luktar eller som det luktade om påslakanen hemma hos mormor och morfar när jag var liten.
det är fantastiskt att komma hem och hitta ost i kylen, där det finns tvättmaskin, även om bekvämligheter aldrig varit fundamentala.
jag ser mig själv när jag var femton, jag var ganska ledsen då. ganska ensam, tyckte att jag var betydelselös.
det jag:et bara slog mig idag, när jag stod i duschen och hörde regnet droppa utanför fönstret, när jag tvålade in mig med tvål som bara luktar sådär gott hemma -
då tänkte jag att jag är lycklig nu, och att de drömmar jag hade när jag var femton har realiserats.
att jag inte är ensam längre. och att jag fortfarande är så mycket barn att jag kan krypa ner i en soffa med en hund under armen och en kopp earl grey på bordet, och lukta på de där tygerna.
och jag tänkte att över alla världshav, genom alla liv, passager, länder, så vet jag att jag har ett hem och en familj som jag älskar och som älskar mig.
att en människa behöver inte mer än så, just så.
intimate folk, independent label
jag har alltid gillat indie, har alltid lyssnat mestadels på indie (även under den intensiva period då jag hypade exprimentell electrorock). nu har jag upptäckt waterhouse records som är ett franskt independent-bolag som släpper den kanske bästa indiemusik jag hört.
herrejävlar, vad jag är såld. nästan så såld så jag måste köpa de kanske 4 album och artister som finns lanserade hos waterhouse. så jag tycker att ni ska kolla in det här: http://www.myspace.com/waterhouserecords
jag ska skriva om mer insiktsfulla grejer snart, när jag inte har så mycket tid att surfa på nätet på jakt efter ny fantastisk musik att lyssna på. om jag inte lyckas med det där insiktsfulla, så utlovar jag i alla fall pics på big ben. woha.
är ni intresserade av indie-genren och dess slingersnår så rekommenderar jag det här: http://bunnyrabbits.blogspot.com/
herrejävlar, vad jag är såld. nästan så såld så jag måste köpa de kanske 4 album och artister som finns lanserade hos waterhouse. så jag tycker att ni ska kolla in det här: http://www.myspace.com/waterhouserecords
jag ska skriva om mer insiktsfulla grejer snart, när jag inte har så mycket tid att surfa på nätet på jakt efter ny fantastisk musik att lyssna på. om jag inte lyckas med det där insiktsfulla, så utlovar jag i alla fall pics på big ben. woha.
är ni intresserade av indie-genren och dess slingersnår så rekommenderar jag det här: http://bunnyrabbits.blogspot.com/
tänk att heta typ "blommor från mannen som sköt din kusin"
nog för att det är lite overkill med ett band som heter "flowers from the man who shot your cousin". men det spelar ingen roll när det är såhär bra: http://collect.myspace.com/music/popup.cfm?num=2&time=undefined&fid=47721453&uid=1&t=Uk2hDmg36z74Eo3ZmudxYV6m0ji2Ikle zP3K JXWJKW69DyhC9JrrqHRHUDgvFQV tWZywfKgRQ3fDQ1YLC7A==d=NDc3MjE0NTNeMTIxOTQxMDUxNA==
ska det bli en musikblogg av det här? jag vet inte varför jag skrev något om gråzon på inspirationsfronten i ett tidigare inlägg. det snarare blomstrar. det finns så mycket musik.
som det här. det här kan man dansa till:
simian mobile disco: http://www.myspace.com/simianmobiledisco
ska det bli en musikblogg av det här? jag vet inte varför jag skrev något om gråzon på inspirationsfronten i ett tidigare inlägg. det snarare blomstrar. det finns så mycket musik.
som det här. det här kan man dansa till:
simian mobile disco: http://www.myspace.com/simianmobiledisco
saker att göra på en ledig fredag:
- ligga i sängen till klockan tolv och lyssna på sitt last.fm-bibliotek och dricka espressokaffe
- gå förbi myrorna på sturegatan och titta på sportswear-tischor från 80-talet
- laga currygryta och dricka rosévin till hyrfilmen (idag pingpongkingen av jens jonsson)
- äta naturgodis och lägga ansiktsmask, grooma sig lite och somna till toner av nouvelle vague
man kan även ta på sig kläder:
myrorna för 45:-
music to listen to while falling asleep in your parents car
http://www.lastfm.se/music/Norfolk%2B%2526%2BWestern/_/At+Dawn+or+Dusk?autostart
kanske det här?
det finns kanske 200 skivor jag vill köpa nu. minst. det känns småjobbigt att jag har råd att köpa ungefär 1.
jag kanske ska sälja något? äger jag något någon skulle kunna betala pengar för? knappt. jag har en fin kamera men den skulle jag inte sälja för allt i världen. jag har en dvd från kanske lidl som kostade 100 riksdaler, en tv som nu är värd ungefär lika mycket, en mobil som jag pungade ut 400 för.
jag är med andra ord inte särskilt teknikfixerad. hellre skivor då, och böcker.
faking the books
min vän jessica driver något slags bokrecensionsblogg som jag gott tycker att ni kan kolla in (http://stellasbokblogg.blogg.se/index.html).
där har boken allt av martina lowden recenserats (http://stellasbokblogg.blogg.se/2008/august/utkast-de-sista.html), och den recensionen tycker jag är en rätt schyst utgångspunkt när jag nu känner mig manad att läsa den. inte på grund av ovanstående resonemang, utan på grund av att jag är så extremt mesig och faller så lätt för grupptryck att om det nu publiceras någon ny hypad pretto-poet i romanform så är jag ju tvungen att läsa.
jag har inte så mycket att säga om martina lowden annars, förutom att hon ställde upp i en dokumentär om august strindberg och skulle prata om sitt förhållande till en dåres försvarstal. i den dokumentären var hon sådär svår och jobbig som man kan föreställa sig.
jag ska också uppmärksamma en ny musikfavorit, lali puna. lyssna och njut: http://www.lastfm.se/music/Lali+Puna (ni kanske måste trycka på play när sidan visas, och make sure att låten "faking the books" är den som spelas. eller ni får lyssna på annat också, men det här är from me to you, det goda rådet).
obs! det här är också jättebra. sånt jag lyssnar på när jag sorterar bland mina nagellack, typ. inte för att det är tråkigt, utan för att det är lite tralligt och fint. mallu magalhães: http://www.lastfm.se/music/Mallu+Magalh%C3%A3es (kanske att ni måste trycka på play nu också. låten heter "tchubaruba final").
så, för musiken och litteraturen, livets stöttepelare.
där har boken allt av martina lowden recenserats (http://stellasbokblogg.blogg.se/2008/august/utkast-de-sista.html), och den recensionen tycker jag är en rätt schyst utgångspunkt när jag nu känner mig manad att läsa den. inte på grund av ovanstående resonemang, utan på grund av att jag är så extremt mesig och faller så lätt för grupptryck att om det nu publiceras någon ny hypad pretto-poet i romanform så är jag ju tvungen att läsa.
jag har inte så mycket att säga om martina lowden annars, förutom att hon ställde upp i en dokumentär om august strindberg och skulle prata om sitt förhållande till en dåres försvarstal. i den dokumentären var hon sådär svår och jobbig som man kan föreställa sig.
jag ska också uppmärksamma en ny musikfavorit, lali puna. lyssna och njut: http://www.lastfm.se/music/Lali+Puna (ni kanske måste trycka på play när sidan visas, och make sure att låten "faking the books" är den som spelas. eller ni får lyssna på annat också, men det här är from me to you, det goda rådet).
obs! det här är också jättebra. sånt jag lyssnar på när jag sorterar bland mina nagellack, typ. inte för att det är tråkigt, utan för att det är lite tralligt och fint. mallu magalhães: http://www.lastfm.se/music/Mallu+Magalh%C3%A3es (kanske att ni måste trycka på play nu också. låten heter "tchubaruba final").
så, för musiken och litteraturen, livets stöttepelare.
virginia woolf är värd att läsas då, nu och 4-ever
jag tittade på the hours idag och tänkte damma av min lilla med gedigna samling av virginia woolfs essäer. men sen kom jag på att de var nerpackade. det spelar ingen roll. det är asbra i alla fall.
jag befinner mig i något slags inspirationstorka på musikfronten. jag är inte heller redo att lyssna sönder beirut än. men det här är bra: mount eerie -
äh, jäkla last.fm, man får lyssna på 90% av låtarna liksom, men typiskt nog inte den man helst vill höra. jag har den på datorn men finns varken på myspace eller youtube. är ni mer klipska eller detektivkunniga än jag kan ni ju leta reda på "with my hands out" med mount eerie. ni får det här istället: http://www.youtube.com/watch?v=9zibYEL2c3k
för nu är sommaren slut och jag ville knappast ha den kvar heller. som jag sagt så har allt sin tid. echo and the bunnymen har sjungit för mig genom alla sommarvarma julidagar, och sen räcker det. nu plockar vi fram det där mörka och tunga. det känns bra.
kanske en spellista då? jajamensan:
WHY? - close to me
castanets - we are the wreckage
mount eerie - with my hands out
norfolk & western - at dawn or dusk (lite overkill, men funkar)
the robot ate me - bloody knife #3
och även något overkill-grabben jason anderson.
jason anderson är som en macka med lite för mycket smör på. eller som tomas andersson wij. man känner sig mättad efter 30 sekunder, men de där 30 sekunderna är fina. sedan sitter det i halsen. det är så med såna singer-song-writer-artister som liksom kränger i en känslor och poesi som för hårdvispad potatismos. ni fattar? man har inte en chans att känna efter själv.
idag köpte jag någon billig spetssak på beyond retro. men den orkar jag inte fota nu. istället fotade jag ovanstående meningslösa outfit bestående av beyond retro-klänning och frälsiskavaj. och nya brillor.
det är något sentimentalt att se alla sina grejer nerpackade i flyttlådor, noggrannt märkta med etiketter. jag undrar om det skulle göra någon skillnad om man bytte namnen på lådorna. för det är något makabert opersonligt med att skriva "lgh. källare", "kök,duk". jag skulle vilja skriva "vinglasen du drack dig full ur första kvällen i oktober med sountrack av radiohead", eller "termosen du fyllde med kaffe när sista snön smält bort och vårsolen värmde mellan trädgrenarna". det låter i och för sig helt orimligt och en aning overkill, men det spelar ingen roll.
det är spöklikt att det ekar när man hostar, att det liksom blivit kallare sedan böcker och affischer plockats ner. påminner mig om hur mycket hemmet betyder. som när tjorven nödvändigt skulle göra det hemtrevligt med duk och bärmiddag sedan hon och pelle blivit strandsatta ute i skogen. eller lotta som skulle hemifrån och ha eget hushåll.
något att fundera på, det där.
och det var längesen jag räknade sekunder i molnen
00:33 söndag. det är augusti nu.
igår såg jag gryningen. jag ser bara gryningen på väg hem från nån klubb, på något sätt är det även finast så. svänga lagomt med väskan i handen upp eller nerför någon gata på väg hem - sjunga med fåglarna.
det var grolsch bloc party-tjafset på götgatan igår. vi tog en sväng förbi, kikade in på högbergs, åkte till någon fest på vikingagatan, drog till upplandsgatan och gick på knast, vidare till kära tyska brinken. jag tror att jag kom på alldeles för sent att det var den sista kvällen i stockholm på länge. den sista gryningskvällen, djupa sista-tunnelbanan-kvällen, sista kvällen att fundera från vasastan till norra bantorget, köpa vegankäk på vurren fridhemsplan 02:50.
fast kanske gjorde det ingenting att jag inte kom på det där med lämnandet förrän vi stod på en varsin tröskel och du sneglade på mina flyttlådor och jag har aldrig gillat det där med avsked
sa du
och jag höll med. nu har vi skrattat oss från söder till norr
sa jag
och du sa att det var fint att säga hejdå sådär i gryningen, innan jag stängde dörren och satte mig vid fönstret för att gråta tills huvudet dunkade -
allt har sin tid och stockholm står kvar
sa du
och ja sa ja.
igår såg jag gryningen. jag ser bara gryningen på väg hem från nån klubb, på något sätt är det även finast så. svänga lagomt med väskan i handen upp eller nerför någon gata på väg hem - sjunga med fåglarna.
det var grolsch bloc party-tjafset på götgatan igår. vi tog en sväng förbi, kikade in på högbergs, åkte till någon fest på vikingagatan, drog till upplandsgatan och gick på knast, vidare till kära tyska brinken. jag tror att jag kom på alldeles för sent att det var den sista kvällen i stockholm på länge. den sista gryningskvällen, djupa sista-tunnelbanan-kvällen, sista kvällen att fundera från vasastan till norra bantorget, köpa vegankäk på vurren fridhemsplan 02:50.
fast kanske gjorde det ingenting att jag inte kom på det där med lämnandet förrän vi stod på en varsin tröskel och du sneglade på mina flyttlådor och jag har aldrig gillat det där med avsked
sa du
och jag höll med. nu har vi skrattat oss från söder till norr
sa jag
och du sa att det var fint att säga hejdå sådär i gryningen, innan jag stängde dörren och satte mig vid fönstret för att gråta tills huvudet dunkade -
allt har sin tid och stockholm står kvar
sa du
och ja sa ja.
vi är alla klyschor och det är ett jäkla tjafs
såntdärnt som jag läser:
gunnar ekelöf
bob hansson
sture dahlström
och sonja åkesson.
jag är med andra ord en levande klyscha.
förövrigt så slutar jag aldrig att förvånas över människors outtömliga behov av bekräftelse från mestadels oviktiga människor. oviktiga i den bemärkelsen att man inte känner dem eller knappt gillar dem, ens. ändå vill man hävda sig, visa sig duktig, snygg och välkammad. jag säger inte att jag är bättre, även om jag inte kammar håret så ofta. för vi är alla klyschor, och det är ett jäkla tjafs. att folk inte kan förlikas vid tanken på att det ofta bara är en sockerbit mer eller mindre i kaffet som skiljer, en eller annan tjafsig tygbit till klädesplagg hit eller dit.
gunnar ekelöf
bob hansson
sture dahlström
och sonja åkesson.
jag är med andra ord en levande klyscha.
förövrigt så slutar jag aldrig att förvånas över människors outtömliga behov av bekräftelse från mestadels oviktiga människor. oviktiga i den bemärkelsen att man inte känner dem eller knappt gillar dem, ens. ändå vill man hävda sig, visa sig duktig, snygg och välkammad. jag säger inte att jag är bättre, även om jag inte kammar håret så ofta. för vi är alla klyschor, och det är ett jäkla tjafs. att folk inte kan förlikas vid tanken på att det ofta bara är en sockerbit mer eller mindre i kaffet som skiljer, en eller annan tjafsig tygbit till klädesplagg hit eller dit.