drowning
livet. jag vet inte alls vad jag förväntade mig av det. men det var inte det här.
jag tror inte på någon gud, men på någon sorts rättvisa.
jag tycker att det är orättvist att vissa måste vara ledsna och andra får vara glada.
jag är trött på att skriva om mig själv, jag är trött på att älta mig själv men jag
undslipper ju aldrig mig själv och jag har bestämt mig för att sluta rymma.
men jag ger långsamt upp på mig själv, på att försöka stirra in i solen varje morgon
och inbilla mig själv att den gör mig lyckligare.
det gör den inte.
jag tror inte på någon gud, men på någon sorts rättvisa.
jag tycker att det är orättvist att vissa måste vara ledsna och andra får vara glada.
jag är trött på att skriva om mig själv, jag är trött på att älta mig själv men jag
undslipper ju aldrig mig själv och jag har bestämt mig för att sluta rymma.
men jag ger långsamt upp på mig själv, på att försöka stirra in i solen varje morgon
och inbilla mig själv att den gör mig lyckligare.
det gör den inte.
to see
jag har väntat så länge på att få må bra, jag har väntat tålmodigt, tänkt att det tar tid. men nu börjar jag bli otålig och undra när jag ska få bli lycklig igen?