stranger

människor är fyllda till brädden av brustna hjärtan. vattnet i kroppen som oceaner som bär på brustna hjärtan. lockarna i ditt hår avslöjar inget om barndomslängtan eller meningsrädsla. du behöver inte veta, egentligen behöver du ingenting veta.

är du osäker på en eller annan realism så kan du alltid nypa dig själv i armen för att försäkra dig om att parketten under fötterna fortfarande vilar mjukt i mönster över hela golvet, att din näste bär på samma brustna hjärtan som du,

och troligen samma bräcklighet.


you're the saddest girl i've ever known

and i stopped thinking that something 
could magically just cure me.