tomhettomhettomhettomhettomhettomhet
men jag vet fortfarande inte hur man dödar det. hålet inuti.
a book is a book is a book is a life
jag kan inte skriva längre. tror jag. löven bildar figurer i asfalten och frosten biter sig fast om mina kinder när det fortfarande är gryning. vintern har kommit alldeles för fort, som den alltid gör, och jag står framför samma spegel, apatisk, och undrar vem det egentligen är som stirrar in i den. två ögon, en näsa, en mun. en tomhet, ett hål, en evighet.
- som vanligt är allt som vanligt och jag stirrar in i samma mönster i den trasiga tapeten för att söka svar på frågor som inte finns.
never gone
so that was it. that was life. recklessness. you hurt yourself on the outside to try to kill the thing on the inside. the thing that stays with you like cancer, growing. you can't get rid of emptiness, although you try so hard to fit into everything around you. it never goes. you never fit.
