-

skriva ur sig livet.
metamorfos.

smala silhuetter i vardagsrumsfönstret
de längtar ut mot något
kanske verkligheten

det finns så mycket komplexitet vi inte vet att formulera, så många stavelser vi försökt forma med tunga och läppar. vi har spänt gomseglen och tryckt med magmuskler för att med sammansättningar av konsonanter och vokaler försökt beskriva livet
försökt förklara oss

varför vi går sönder
varför hjärtat är sprött som nysnö
briserar mellan fingrarna - smälter till förmån för intet.

skogen står stilla. vi har längtat till och bort från den. skyhöga granar som döljer hemligheter i barren och snåriga stigar som lätt vilseleder oss. vi hukar oss under tyngden av januarikylan och fryser i junibäcken med sitt förrädiska djup.
det finns saker som jag fortfarande längtar efter-
saker som kanske aldrig ens existerat.

du sa att det är lätt att identifiera sig själv med sorgen, som vore den en självvald sjukdom som härbärgerar organens skrymslen. som vore vansinnet möjligt att stävja.

två galna ögon stirrar mot mig i spegeln och nackhåren reser sig av förrädiska minnen. kärnvapenkrig, spyfylla på vingliga klackar på smala trottoarer. människor som försöker kommunicera men misslyckas, jag som försöker älska men kapitulerar.

flyktiga framtidsdrömmar rinner ut genom fingertopparna som saltsöt vätska och jag håller handflatorna över ögonen för att slippa infernot.

att försöka skriva sig ur livet
skriva livet ur sig

undkomma metamorfosen
eller jaga den.