jag vill skriva den morfologi som slutligen ska förlösa mig
det är det karga landskapet inuti mig som vecklar ut sig, skrynkliga blad som vecklats inåt och krävt utrymme- nu tecknar de bilden av en blomma och jag förstår plötsligt den metaforiska parallellen.
nästan som en viskning. dåtiden flåsar mig i nacken som ett illaluktande spöke och förruttnelsen som är dåtiden vägrar att lämna mig ifred.
jag har redan dissekerat mitt barndomshjärta och studerat varje partikel med förstoringsglas, det finns inga kontexter som inte redan är ut- och invända.
nästan som en viskning. dåtiden flåsar mig i nacken som ett illaluktande spöke och förruttnelsen som är dåtiden vägrar att lämna mig ifred.
jag har redan dissekerat mitt barndomshjärta och studerat varje partikel med förstoringsglas, det finns inga kontexter som inte redan är ut- och invända.
skärvor
körbärsträdet står fortfarande i full blom.
fast någon annan bor nu. fast trädets grenar slår mot ett fönster vari någon annans hjärta huserar.
att skriva är som att spela musik. en blandning av vokaler och konsonanter över tangentbordet, chopins tredje sonat som ett dovt fragment och i näshåren har dofter från barndomen krampaktigt klamrat sig fast.
livsberättelserna övergår i varandra och sammanhangen är svåra att tolka. det bor fortfarande duvor i skorstenen bredvid mitt hus och jag kan höra hur de kurrar om nätterna.
syrenhäcken står stadigt vid huset där grusvägen tar slut, där landsgränsen övergår i en annan och där jag började
eller slutade
att vara människa.
det finns så mycket som är förrädiskt med minnen. tolkningen, till att börja med.
jag borstar mitt hår som får en annan färg i en vattenspegel, jag tänker att granen på andra sidan sjön har stått där i hundra år och inget vet om mänskliga sorger-
men jag tänker att körsbärsträdet minns mig och släpper frukter när sommaren dött ut
att jag minns hur de smakar.
fast någon annan bor nu. fast trädets grenar slår mot ett fönster vari någon annans hjärta huserar.
att skriva är som att spela musik. en blandning av vokaler och konsonanter över tangentbordet, chopins tredje sonat som ett dovt fragment och i näshåren har dofter från barndomen krampaktigt klamrat sig fast.
livsberättelserna övergår i varandra och sammanhangen är svåra att tolka. det bor fortfarande duvor i skorstenen bredvid mitt hus och jag kan höra hur de kurrar om nätterna.
syrenhäcken står stadigt vid huset där grusvägen tar slut, där landsgränsen övergår i en annan och där jag började
eller slutade
att vara människa.
det finns så mycket som är förrädiskt med minnen. tolkningen, till att börja med.
jag borstar mitt hår som får en annan färg i en vattenspegel, jag tänker att granen på andra sidan sjön har stått där i hundra år och inget vet om mänskliga sorger-
men jag tänker att körsbärsträdet minns mig och släpper frukter när sommaren dött ut
att jag minns hur de smakar.
dagslända
ett har givits mig mer än någonting. språket. orden. vokalerna. syntaxen. sammanhangen. idiotin.
jag vill vräka ur mig miljoner diftonger som fräter på gomseglet, formuleringar som stryper hjärtat, täpper till blodtillförseln. jag landar raklång på fiskbensparketten, det är inte ord som väller utan andra kroppsvätskor. du tror att jag är sjuk, men jag är bara så infernaliskt längtande efter det där förlösandet. morfem om liv. detta enda. detta utsökta. min existens bryter varje ben i kroppen i sökandet efter ett enda sammanhang. det måste finnas ord som ännu inte sagts, det måste finnas sammansättningar som fortfarande kan göra mig sammansatt.
jag vill vräka ur mig miljoner diftonger som fräter på gomseglet, formuleringar som stryper hjärtat, täpper till blodtillförseln. jag landar raklång på fiskbensparketten, det är inte ord som väller utan andra kroppsvätskor. du tror att jag är sjuk, men jag är bara så infernaliskt längtande efter det där förlösandet. morfem om liv. detta enda. detta utsökta. min existens bryter varje ben i kroppen i sökandet efter ett enda sammanhang. det måste finnas ord som ännu inte sagts, det måste finnas sammansättningar som fortfarande kan göra mig sammansatt.