-

flyktbegäret

nostalgin i tobak
det melankoliska i att minnen aldrig kan vara lyckliga
som finns det sorgkanter runt varje briserande hörn

det som är imorgon
det som var igår

flaggskeppet, moderlandet, livmodern som snärjer sig mot liv-

omfamna mig
döda stavelserna som briserar runt hjässan-

dessa tolkningar. dessa sånger i moll, dessa begär av längtan efter syrener och morgonljus.
i vattnet vill jag bo, sila det sandbeblandade sjövatnet mellan de såriga fingrarna. stillsamma vågorna mot stenarna, de horisontella drömmar som aldrig sjunker.

flykten. fåglarna avtecknade mot allt det blå som viskar liv mellan alla jordens lager. de vet så mycket mer än jag, om ett världshavs sol över horisonten. barrikaderna, broarna vi byggt, mellanrummet mellan mitt brösts monotona andning och din silhuett i motljus.

flyktbegäret. melankolin. de tysta bokträdens stumma viskningar. att allt är förgängligt men repetativt. att skuldrorna är bara inför att möta en sommarsjös glittrande botten. att live är att blicka i fragmentariska riktningar åt obestämda håll-
det i mig som jagar, eller strävar
flyktinstinkten som pockar på min själ.

jag söker förlösning. konstant.

allt det som rör om bland organen som en slipad kniv, min kropps imploderade landskap. ett oförargligt kaos, ett oåterkalleligt tillstånd.

jag söker svar för att fördröja min vardag, fly undan vargarna med tänder som marmorvitt pansarglas,
håll mig nära din hud. värmen, ditt bröst som sviktar upp och ner. jag ritar världskartor längs din ryggrads slut och du som sagt att du inte har någon ryggrad
- att du är ryggradslös,

intill min nackes känsligaste hud är du all ryggrad man kan tänkas behöva.

alnarna svajar mot ett trotsigt regn, alla tomma löften du burit inuti ditt svalg, alla frågor du illvilligt sökt svar på och alla stora drömmar du fått krossade framför dina fötter-

asfaltsbarn.
tomheter.

fingertopparna mot den lätta snön och hur de smälter mot dina kindben. tiderna i paralleller, barndomen på en filt under en hallonhäck, de små barnens tysta löften om att det stora livet aldrig skulle komma och ta dem,
sorgen när verkligheten slet livet ur bröstet på dig

körsbärsblom
minimalism i huvudet för att minska kaoset,
uthärda alltets tillstånd

jag håller sakta en kupad hand nedanför mitt vänstra bröst och önskar liv.