alla dina vackra färger

vinden sliter tag i alla slitna trädstammar bakom ditt hus och det luktar höst om nätterna. jag vill skriva världens bästa roman men hittar inte orden, jag vill vara världens lyckligaste men övermannas som alltid av något som är alldeles för svart, som inte matchas med fiskmåsar. jag drömmer om spruckna läppar efter havsbad och din silhuett i en skugga i periferin. att vara med dig, att andas dig. även i tystnaden, i allt det som spränger innanför mjuka huden, att du fingrar på alla hålrum inuti mig och gör dem mindre väsentliga. lite mindre håliga. gör mig lite mer hel.