farväl mellansverige

jag sitter på ett tåg och ser de skånska landskapen flyta förbi utanför fönstret.
när jag åkte från sthlm regnade det, men i skåne skiner tydligen solen.

lite ledsamt det där med lämnanden. jag vet inte när jag ser sandviken eller sthlm igen.
jag tänkte när jag var i sandviken att jag ändå tyckte mycket om det hela, gatorna, krysset,
lägenheten. det finns en trygghet djup som ett stort hål rätt ner i världen, där man kan isolera sig fullständigt.

och ibland är jag ledsen att jag lämnade den där enkla staden. jag kan dra till med hur många påklistrade löften om att flytta tillbaka när jag blir vuxen och skaffar villa och sånt, men det kommer att vara i ett annat liv, ljusår bort.

och sthlm. södermalms oändlighet, jag tyckte att den där staden var så stor när jag på ganska stappliga kalvben skulle hitta i mitt nya liv. nu ryms sthlm i min ficka, och det är fint.

jag tar visserligen landsrymningen etappvis, och mellanlandar i malmö några dar. jag ska försöka hinna se adam green på debaser på lördag.

ändå kan jag inte hjälpa att känna ett stort styng av vemodighet, av rädsla, av någonting om bortåtlängtan men ändå vara harig längst in. fast jag tror att det kan vara bra att vara harig längst in, lite människa liksom.

det här tycker jag att ni ska lyssna på:
http://www.myspace.com/azureray

jag har drömt om midsomrar

det är så fantastiskt att komma hem. till hem, som verkligen är hem. där det finns en mamma och en pappa och ett syskon och en hund. och tygerna luktar annorlunda här,

sådär som bara hemmets tyger luktar eller som det luktade om påslakanen hemma hos mormor och morfar när jag var liten.

det är fantastiskt att komma hem och hitta ost i kylen, där det finns tvättmaskin, även om bekvämligheter aldrig varit fundamentala.

jag ser mig själv när jag var femton, jag var ganska ledsen då. ganska ensam, tyckte att jag var betydelselös.

det jag:et bara slog mig idag, när jag stod i duschen och hörde regnet droppa utanför fönstret, när jag tvålade in mig med tvål som bara luktar sådär gott hemma -

då tänkte jag att jag är lycklig nu, och att de drömmar jag hade när jag var femton har realiserats.

att jag inte är ensam längre. och att jag fortfarande är så mycket barn att jag kan krypa ner i en soffa med en hund under armen och en kopp earl grey på bordet, och lukta på de där tygerna.

och jag tänkte att över alla världshav, genom alla liv, passager, länder, så vet jag att jag har ett hem och en familj som jag älskar och som älskar mig.
att en människa behöver inte mer än så, just så.

intimate folk, independent label

jag har alltid gillat indie, har alltid lyssnat mestadels på indie (även under den intensiva period då jag hypade exprimentell electrorock). nu har jag upptäckt waterhouse records som är ett franskt independent-bolag som släpper den kanske bästa indiemusik jag hört.

herrejävlar, vad jag är såld. nästan så såld så jag måste köpa de kanske 4 album och artister som finns lanserade hos waterhouse. så jag tycker att ni ska kolla in det här:
http://www.myspace.com/waterhouserecords

jag ska skriva om mer insiktsfulla grejer snart, när jag inte har så mycket tid att surfa på nätet på jakt efter ny fantastisk musik att lyssna på. om jag inte lyckas med det där insiktsfulla, så utlovar jag i alla fall pics på big ben. woha.

är ni intresserade av indie-genren och dess slingersnår så rekommenderar jag det här: http://bunnyrabbits.blogspot.com/

tänk att heta typ "blommor från mannen som sköt din kusin"

nog för att det är lite overkill med ett band som heter "flowers from the man who shot your cousin". men det spelar ingen roll när det är såhär bra: http://collect.myspace.com/music/popup.cfm?num=2&time=undefined&fid=47721453&uid=1&t=Uk2hDmg36z74Eo3ZmudxYV6m0ji2Ikle zP3K JXWJKW69DyhC9JrrqHRHUDgvFQV tWZywfKgRQ3fDQ1YLC7A==d=NDc3MjE0NTNeMTIxOTQxMDUxNA==

ska det bli en musikblogg av det här? jag vet inte varför jag skrev något om gråzon på inspirationsfronten i ett tidigare inlägg. det snarare blomstrar. det finns så mycket musik.

som det här. det här kan man dansa till:
simian mobile disco: http://www.myspace.com/simianmobiledisco

saker att göra på en ledig fredag:


- ligga i sängen till klockan tolv och lyssna på sitt last.fm-bibliotek och dricka espressokaffe
- gå förbi myrorna på sturegatan och titta på sportswear-tischor från 80-talet
- laga currygryta och dricka rosévin till hyrfilmen (idag pingpongkingen av jens jonsson)
- äta naturgodis och lägga ansiktsmask, grooma sig lite och somna till toner av nouvelle vague

man kan även ta på sig kläder:


myrorna för 45:-

music to listen to while falling asleep in your parents car

http://www.lastfm.se/music/Norfolk%2B%2526%2BWestern/_/At+Dawn+or+Dusk?autostart
kanske det här?

det finns kanske 200 skivor jag vill köpa nu. minst. det känns småjobbigt att jag har råd att köpa ungefär 1.
jag kanske ska sälja något? äger jag något någon skulle kunna betala pengar för? knappt. jag har en fin kamera men den skulle jag inte sälja för allt i världen. jag har en dvd från kanske lidl som kostade 100 riksdaler, en tv som nu är värd ungefär lika mycket, en mobil som jag pungade ut 400 för.

jag är med andra ord inte särskilt teknikfixerad. hellre skivor då, och böcker.


faking the books

min vän jessica driver något slags bokrecensionsblogg som jag gott tycker att ni kan kolla in (http://stellasbokblogg.blogg.se/index.html).
där har boken allt av martina lowden recenserats (http://stellasbokblogg.blogg.se/2008/august/utkast-de-sista.html), och den recensionen tycker jag är en rätt schyst utgångspunkt när jag nu känner mig manad att läsa den. inte på grund av ovanstående resonemang, utan på grund av att jag är så extremt mesig och faller så lätt för grupptryck att om det nu publiceras någon ny hypad pretto-poet i romanform så är jag ju tvungen att läsa.
jag har inte så mycket att säga om martina lowden annars, förutom att hon ställde upp i en dokumentär om august strindberg och skulle prata om sitt förhållande till en dåres försvarstal. i den dokumentären var hon sådär svår och jobbig som man kan föreställa sig.

jag ska också uppmärksamma en ny musikfavorit, lali puna. lyssna och njut: http://www.lastfm.se/music/Lali+Puna (ni kanske måste trycka på play när sidan visas, och make sure att låten "faking the books" är den som spelas. eller ni får lyssna på annat också, men det här är from me to you, det goda rådet).

obs! det här är också jättebra. sånt jag lyssnar på när jag sorterar bland mina nagellack, typ. inte för att det är tråkigt, utan för att det är lite tralligt och fint. mallu magalhães: http://www.lastfm.se/music/Mallu+Magalh%C3%A3es (kanske att ni måste trycka på play nu också. låten heter "tchubaruba final").

så, för musiken och litteraturen, livets stöttepelare.

virginia woolf är värd att läsas då, nu och 4-ever



jag tittade på the hours idag och tänkte damma av min lilla med gedigna samling av virginia woolfs essäer. men sen kom jag på att de var nerpackade. det spelar ingen roll. det är asbra i alla fall.

jag befinner mig i något slags inspirationstorka på musikfronten. jag är inte heller redo att lyssna sönder beirut än. men det här är bra: mount eerie -
äh, jäkla last.fm, man får lyssna på 90% av låtarna liksom, men typiskt nog inte den man helst vill höra. jag har den på datorn men finns varken på myspace eller youtube. är ni mer klipska eller detektivkunniga än jag kan ni ju leta reda på "with my hands out" med mount eerie. ni får det här istället: http://www.youtube.com/watch?v=9zibYEL2c3k

för nu är sommaren slut och jag ville knappast ha den kvar heller. som jag sagt så har allt sin tid. echo and the bunnymen har sjungit för mig genom alla sommarvarma julidagar, och sen räcker det. nu plockar vi fram det där mörka och tunga. det känns bra.

kanske en spellista då? jajamensan:

WHY? - close to me
castanets - we are the wreckage
mount eerie - with my hands out
norfolk & western - at dawn or dusk (lite overkill, men funkar)
the robot ate me - bloody knife #3
och även något overkill-grabben jason anderson.
jason anderson är som en macka med lite för mycket smör på. eller som tomas andersson wij. man känner sig mättad efter 30 sekunder, men de där 30 sekunderna är fina. sedan sitter det i halsen. det är så med såna singer-song-writer-artister som liksom kränger i en känslor och poesi som för hårdvispad potatismos. ni fattar? man har inte en chans att känna efter själv.

idag köpte jag någon billig spetssak på beyond retro. men den orkar jag inte fota nu. istället fotade jag ovanstående meningslösa outfit bestående av beyond retro-klänning och frälsiskavaj. och nya brillor.

det är något sentimentalt att se alla sina grejer nerpackade i flyttlådor, noggrannt märkta med etiketter. jag undrar om det skulle göra någon skillnad om man bytte namnen på lådorna. för det är något makabert opersonligt med att skriva "lgh. källare", "kök,duk". jag skulle vilja skriva "vinglasen du drack dig full ur första kvällen i oktober med sountrack av radiohead", eller "termosen du fyllde med kaffe när sista snön smält bort och vårsolen värmde mellan trädgrenarna". det låter i och för sig helt orimligt och en aning overkill, men det spelar ingen roll.

det är spöklikt att det ekar när man hostar, att det liksom blivit kallare sedan böcker och affischer plockats ner. påminner mig om hur mycket hemmet betyder. som när tjorven nödvändigt skulle göra det hemtrevligt med duk och bärmiddag sedan hon och pelle blivit strandsatta ute i skogen. eller lotta som skulle hemifrån och ha eget hushåll.
något att fundera på, det där.

och det var längesen jag räknade sekunder i molnen

00:33 söndag. det är augusti nu.

igår såg jag gryningen. jag ser bara gryningen på väg hem från nån klubb, på något sätt är det även finast så. svänga lagomt med väskan i handen upp eller nerför någon gata på väg hem - sjunga med fåglarna.

det var grolsch bloc party-tjafset på götgatan igår. vi tog en sväng förbi, kikade in på högbergs, åkte till någon fest på vikingagatan, drog till upplandsgatan och gick på knast, vidare till kära tyska brinken. jag tror att jag kom på alldeles för sent att det var den sista kvällen i stockholm på länge. den sista gryningskvällen, djupa sista-tunnelbanan-kvällen, sista kvällen att fundera från vasastan till norra bantorget, köpa vegankäk på vurren fridhemsplan 02:50.

fast kanske gjorde det ingenting att jag inte kom på det där med lämnandet förrän vi stod på en varsin tröskel och du sneglade på mina flyttlådor och jag har aldrig gillat det där med avsked

sa du

och jag höll med. nu har vi skrattat oss från söder till norr

sa jag

och du sa att det var fint att säga hejdå sådär i gryningen, innan jag stängde dörren och satte mig vid fönstret för att gråta tills huvudet dunkade -

allt har sin tid och stockholm står kvar

sa du

och ja sa ja.

vi är alla klyschor och det är ett jäkla tjafs

såntdärnt som jag läser:

gunnar ekelöf
bob hansson
sture dahlström
och sonja åkesson.

jag är med andra ord en levande klyscha.

förövrigt så slutar jag aldrig att förvånas över människors outtömliga behov av bekräftelse från mestadels oviktiga människor. oviktiga i den bemärkelsen att man inte känner dem eller knappt gillar dem, ens. ändå vill man hävda sig, visa sig duktig, snygg och välkammad. jag säger inte att jag är bättre, även om jag inte kammar håret så ofta. för vi är alla klyschor, och det är ett jäkla tjafs. att folk inte kan förlikas vid tanken på att det ofta bara är en sockerbit mer eller mindre i kaffet som skiljer, en eller annan tjafsig tygbit till klädesplagg hit eller dit.

I can spell what you can't say

att icke förglömma: new young pony club som är så hiskeligt bra.

http://www.youtube.com/watch?v=4iF8AYLVwAc

det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag.

det här tar jag inte på mig när jag går till jobbet idag. men kanske något för grolsch bloc party* på fredag?



kavaj: frälsningsarmén, tischa: resteröds och brallor: monki

igår drack jag lite öl på debaser. det var trevligt om än lite mycket folk. idag ska jag jobba och imorgon är det fredag. sweet. igår kom jag på att det var tre veckor på dagen tills jag flyttar till london. det innebär att det idag är mindre än tre veckor tills jag flyttar på london. bisarr och skön känsla.

*grolsch bloc party är ett slags folkfest på götgatan som grundats för att stödja oberoende artister. dolores och la vida locash kirrar musik i samband med feta klubbarrangörer och diverse konstutställningar för en förhoppningsvis fantastiskt asfet fest.

och det här! det här är väldigt fint:
http://www.lastfm.se/music/June+Madrona/_/Five+Views+of+Rainier?autostart

you're a woman I'm a machine

"jag lyssnar på death from above och tänker på dig".

väldigt fint att få i ett sms.

death from above 1979 är ett väldigt bra band och sånt gillar jag. när saker är bra.

http://www.youtube.com/watch?v=DvWiFd0EZIA

tjabba

man skulle nog kunna säga att det är fett trist att ha samma outfit två dar i rad. fast nu har jag ju hypat min asfeta frälsis-tischa genom både presbild och två bilder i förra inlägget, så det vore ju skamligt om den inte kunde få hänga med och dricka bärs imorgon.

jag har återupptäckt havregrynsgröten. notera att när jag återupptäcker den, vilket händer cirkus 10 gånger per år (emellanåt käkar jag blåbärssoppa eller något annat tjockflytande), så lever nästan uteslutande på det. helst ska den ätas med äppelmos och saltade solroskärnor, lite skuren torkad frukt och sojamjölk.

dom sa till mig; far inte till sthlm, för du blir aldrig mer densamma.

jag känner asmånga asfeta poeter. jag tänkte uppmärksamma en text här;


"din känslor som sårades

ditt hjärta som krossades

hur du slog dig när du föll

hur mycket du älskade mig

att det alltid skulle vara du och jag

hur du vill ha det så igen

att du ringer mig när du vill ha någon att hålla om

och allt det där andra som jag faktiskt skiter i."

apropå något helt annat så vet jag många som skulle säga att håkan hellström är överskattad. jag skulle vilja hävda motsatsen, hur klyschigt indiepopsvennigt det än må vara.


tisdag

såhär såg jag ut när jag gick till jobbet idag:



sen kom jag hem och städade och då såg jag inte ut sådär.
t-tröja från frälsis, kavaj från frälsis och kjol från frälsis.
jojomensan, jag gör mitt för samhället, jag med.

också blev man kär på kuppen

ja, jag tror att jag har kärat ner mig fullständigt i zach condon.
http://www.youtube.com/watch?v=dFwT9T8dmVc&feature=related
can you blame me?
en man som kan hantera så många instrument går inte av för hackor.

apropå bra musik

apropå postal service och bra musik, så är det här ungefär mitt soundtrack nu:

http://www.youtube.com/watch?v=AcqQDM-qOG0
http://www.youtube.com/watch?v=3AbtabVQlrY&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=bMH1yFQFj5I

också lite beirut:

http://www.youtube.com/watch?v=h9Ajysstl9E
http://www.youtube.com/watch?v=RjzVbXeD_8E&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=PCkT4K-hppE

och det här är nog det creddigaste:

http://www.youtube.com/watch?v=01XO0seAfw8

jag har sagt det förr, och kommer nog att säga det många gånger igen.
beirut är fantastiska. jag är totalt och hopplöst förälskad.

such great heights

och en tygbit att dansa i



somliga skulle säga att min kjol är för kort. men det skiner jag i.
mitt vardagsrum fick vara med på ett hörn också. jag kallar det kaotiskt lugn.
jag gillar förövrigt den här tripp-trapp-trull-ordningen på bilderna.

jag gillar även det här:
http://www.youtube.com/watch?v=hMOkfI7wCrI


jag kommer att minnas dig

jag gillar ändå regnet. i alla fall ljudet av det när det träffar fönsterbleck och trasiga asfaltsgator.

det finns rätt många trasiga asfaltsgator där jag bor. man kan föreställa sig hur vattnet som samlas mellan sprickorna skulle växa till de värsta världshav.

jag minns stockholms blåbuss i regnet. buss 2 från slussen till sofia, gatan där mitt bultande tonårshjärta gett vika och där knäna blivit svaga. det är något visst med höstkvällar och bussar, hoodies mot omvärlden och man ville aldrig riktigt hem till tv4 eller renbäddade sängar heller.

hellre fantisera om världsalltet under ett balkongtak i november. jag kommer ihåg mosebacke torg i gryningen. götgatsbackens oändlighet under mina skälvande fötter, torsgatans studentlägenheter då första snön föll.

det får gärna låta bli att bli någon mer sommar för mig. jag har tröttnat på att tända stearinljus och glo på tv. hellre stockholms kommunaltrafik, knappast ha något mål heller. våning 5 portkod 6719 står tom och vilka sentimentaliteter skulle bättre beskrivas än dem i höstrusket på väg mot en annan stadsgräns där regnet inte blöter ner

som vore det av annan substans, fortfarande lika smattrande.

jag läste någonstans att surrande ljud påminner människan om ljudet i livmodern. jag brukar tänka på det under tysta tunnelbanefärder från hässelby till hagsätra, jag stannar inte längre utan fortsätter.

paraply är för creddigt, film för uttjatat, det där med att dansa till house knappast tänkbart.

men höstregnet, ivrigt smattrande fortfarande. bd forever har alltid en plats i mitt hjärta på vilken perrong som helst, kanske blå 2 på väg till dig och rymliga balkonger.

jag minns allt det, som jag lämnar nu. stadsgränsen nu påtaglig, det är bara att spränga den, landsgränsen när du ändå håller på, och flygplatser har alltid känts vemodiga. södermalms oändlighet är plötsligt ett världshav bort,

som rymdes det i vattenrännan i den trasiga asfaltens sprickor -

jag kommer att minnas dig.

bob hansson bland annat

här hade jag skrivit något om politik och subkulturer,

fast det ska ju inte handla om politik eller subkulturer,

utan snarare om människan, godhjärtad eller ej. jag är trött på att kategorisera, att dela in efter etnicitet, matvanor, musiksmak.

hursomhelst så är det söndag nu,

regnrusk i mitten av augusti. jag käkar apelsiner och bläddrar klyschigt nog genom "bräcklighetens poetik" av bob hansson" och tänker att han nog är bland de mest fantastiska författare som vandrat vårt svea rike och därför förtjänar citat och åter citat i diverse bloggar och över allt annars.

"vi förändrar oundvikligen världen.
varje gång du uttalar ett ord skjuter du världen en ringa millimeter åt ett eller annat håll.
det finns människor och poeter som efter den reflektionen väljer tystnad.
mer eller mindre kamouflerad.
jag väljer inte tystnad.
mycket få väljer denna tystnad.
de flesta poeter väljer att skriva dikt också efter auschwitz.
de flesta människor väljer att tala också efter den djupaste smärta.
men i detta ligger även ett ansvar.
du behöver inte gå många meter i din stad, sitta många minuter på en tunnelbana eller ett café innan du attackeras av kommunikativa föroreningar.
verbala slaggprodukter som sällan säger vad de vill säga.
människor, dvs.
vi, som sällan säger saker utan att verkligen mena det.
ironiskyddsnät över hela jävla ansiktet. det dämpande bruset.
som att vi i osäkerhet över vår egen rättfärdighet undviker vår egen ärlighet.
som om vi inte vore värda ens vår egen uppriktighet.
pratar på som det förvänta att vi ska prata på för att sedan gå hem och undra över varför vi känner oss så ensamma".


it goes a little something like :

annat som man kan göra en ledig lördag :

fota sig själv i allehanda klänningar



fifth avenue shoe repair, frälsningsarmén och beyond retro.

ett annat stilleben




jag är förövrigt en dressyrtjej



jag saknar faktiskt att hänga i stallet varje dag. jag saknar dressyrträningarna på kvällarna, hur ambitiös jag var i snöstorm och tjugominusgraderskyla. att värma händerna i hästmanen, smörja träns och massera bogar och muskler. bädda in sig själv i fleecetäcken i sadelkammaren med en kopp kaffe.
jag saknar hästarna och vårkänslorna, lyckas med ett nytt moment och inviga utebanan efter en lång vinter i ridhuset.
jag saknar min häst, eller mitt ex. min oswald. den där stora med ett hjärta av guld.

å andra sidan har jag ju världen nu. man blir himla låst med en sån där stor en.

men det här är fint.


de där två fina städerna på s.

jag har badat. och badat och badat och badat. suttit på de varma stora stenarna som sluttar ner i storsjövattnet och dragit vass mellan stortårna. tvättat håret i regnvatten och druckit kaffe medan jag plockat potatis i trädgårdslandet.
jag har ridit också, ganska så mycket har jag ridit. mestadels har jag ridit i skogen då det inte varit så mycket broms, dinglat med barfotafötterna och ridit barbacka på hästryggen.

sen har jag druckit en hel del öl också, mest på yllefiltar i någon park och dansat till beirut. jag har sett gryningen i sandaler och sommarsjal, vaknat bland syrendoften i juni.

jag köpte fina klänningar på frälsis och åkte ut till öjarön och bodde utan el och med dass.

sedan badade jag lite till, åt lite hallon med mjölk och kelade med hunden. skrev en och annan vers gjorde jag också.

sedan var det plötsligt augusti och jag tog ett tåg till stockholm. där hade vi massa picknick och jag hängde på mitt kära kulturhus.

och snart lämnar jag tyska brinken, kungsan och humlegården bakom mig. den 3:e september går flyget till london.

och med septembermånaden övergår sommaren i en ny årstid som är minst lika fin. fast nog kommer jag att sakna svensk svampplockning och stalltak i oktoberregn.

men de står kvar, bägge två. 
de där två fina städerna på s.

sing me out the window



...min sommar har varit fantastisk.