-

en sol i motljus från ett fjärran land. dina solglasöon fjärmar dig från världen och genom din tunna klänning sticker vassa höftben fram och ibland blir du rädd att du glömt hur man talar-

det finns en sorg som värker mellan ögonbrynen, som infekterar nervtrådarna rån huvudets högsta punkt och ner genom ryggraden.

jag ä tillbaka i staden med alla klipporna som du hatade

och mitt livs alla skuggor barrikarderar mig från mig själv. i högra handen en cigarett fastetsad, det är som har den blivit en del av min person-

själen smutsig av aska, vaknar om nätterna av allt mörker inom mig, hukar mig såsom barrträdens grenar hukar sig, utbrister skrin såsom skogsuven utbrister skrin,

harhjärta

jag minns dig ren

jag har slickat blod från dina sprända blodkärl

berätta för mig om dina blytunga ögonlock. berätta om allt som tär och spränger,

jag minns de mörka ögonen, asfalten mot sköra fötter

som en klocka som går bakåt.