-

faller världen

faller vi

eller krälar

kryper fram ur våra hålor

 

himmelblå

stjärnnätter

 

jag visste aldrig vad världen förväntade sig av mig

att fylla toomrummet

 

faller träden

faller skogen

faller vi

 

drömmarna som inte lämnar mig ifred

tiden som ibland tycks gå baklänges

 

jag minns alla liv inom mig

som jag levat

som är döda och begravda

som kratrar i hjärteroten

 

faller himlen

faller haven

faller vi med dem

 

till slut kanske bara mörker

till slut kanske bara ingentinget 

 

jag försöker fånga snöflingor i mina slutna händer, försöker återkalla minnet av snöflingor mot huden när jag var barn. men alla minnen är uttömda. jag är en skugga som hela tiden försvinner, förändras. om jag kunde känna solen mot den bara nacken, skorna mot gruset, fåglarna en morgon i maj. sjöns ljud mot bryggan. vassen som vajar, lukten av alger och tång. försöker greppa tag i något konkret, en skärva av något som varit.

 

men allt är flyktigt, förgängligt.

 

faller solen

faller månen

faller allt

 

till slut kanske bara jaget 

och duet

om vilka vi vet ingenting.