-

Tag min vita arm

tag mina svaga, svaga armar 

mina tankar lika flyktiga som vinden

 

mina kansken

mina måsten

allt som virvlar i mig som orkaner

 

på jakt

på flykt

 

drick värmen ur min hand 

jag är två hundra år gammal

jag är asfalt

jag är gryning

jag är gatlampor

och oktoberregn 

och alltings början 

och fiskbensparketten

och hjärnan full av melankoli och samtidigt 

alldeles alldeles utblåst

vill hålla näsan precis under vattenytan för en stund 

 

bara för att känna lungorna sprängas 

Någon sorts pretentiös renhet i det 

 

skriva bokstäver i imman på bussfönstret

en annan sorts pretention

det där att veta vem man är

ha en identitet

det befängda i det

det ryms ju så många i rutnätet innanför hudkostymen 

 

du fann en själ och nog fan är du besviken 

världsarvet, skitsnack. Feminism, vilken? 
jag är asfalt

klorvatten sommarnätter

sensmoral

hypokondri nostalgi sentimentalitet

avundsjuka svartsjuka sinnessjuka

allt ryms i kapillärerna

 

mitt hjärta är en skål

ta för dig av innehållet

det är

både rent

och avgrundsdjupt