-

det handlar om att jag rymmer, det handlar endast om att jag rymmer. det handlar om att jag håller så hårt om balkongräcket att knogarna vitnar. det handlar om att tinningarna vill spränga sig ut ur huvudet, om att mina tår fryser. det handlar om att jag blickar milsvida över spruckna horisonter och vill kasta mig över något slags fiktivt gränsland men kan inte. allt handlar om mörkret i strupen som är som tjära, allt handlar om alla mjuka fingertoppar jag ännu inte lyckas realisera. allt handlar om att jag måste fortsätta att fly undan vargarna som jagar mig.

 

 

i've cried, oh i've cried. but not over the loneliness that haunts me at night. not over the smile on your face when you see me come, not over the smell of parfume still left on my pillow when you've gone to work.

i've cried, oh i've cried, over the loss of money on my account since you left. over losing the dark, dark bottles of red, sweet wine in my kitchen cabin since you left.

i've cried, oh i've cried, but not for losing love or missing you, but over the opinions of others when they heard you had left. over the thousands of mistakes that are cut into my face in shapes of wrinkles and that makes my eyes so sad. 

i've cried, oh i've cried, but not for losing you,

for losing me.

so helplessly sad

soo helplessly lonely

i hurt myself so you can't

det här med att spendera så mycket tid på att vara så obotligt ledsen.

det här med att aldrig vinna över livet.

det här med lyckan som slår ut som syrenknoppar alldeles invid mig men aldrig inuti mig.

det här med att vara som en dagslända, att leva och att dö.

 

det dunkar i mitt huvud av gråt som vill ut, det bränner bakom ögonlocken som av syra, vätskan tränger i mitt inre, vill leta sig ut och försvinna för vinden. jag försöker bygga min verklighet av alla de delar som ska föreställa ett jag men det är för trasigt för att kunna se en helhet, tinningarna dunkar av alla sanningar som försöker skapa ett sammanhang, jag biter mig själv i läpparna tills det blöder och jag gillar smaken av järn. jag sover mig igenom livet med fördragna persienner, utanför strålar solen och min hud längtara efter den, men detta liv, dessa gröna ögon i spegeln, är inte längre jag. det finns någonting som har gått sönder, eller som för alltid varit söndrat och som jag inte kan lappa ihop trots att fingrarna sitter fast i varandra av allt klister. jag kan inte skriva längre och jag kan inte skratta längre och jag kan inte älska längre och jag kan inte gråta längre. det är bara ett moln, det är bara en åska i magen, det är bara drömmen om det andra. det andra. dessa synonymer av liv. dessa metaforer för lyckan. bedöva dig med socker och alkohol, bakom rödvinsbrusiga ögon kan ingen se att du är olycklig. vill legitimera min vilja att dö men kan inte, vill skriva ett brev till dem som dödat mig och berätta att de dödat mig, fast artärerna fortsätter att pumpa ut blod. vill skriva om att varje vaken sekund är som ett inbördeskrig i mitt inre och att hjärnan är till brädden fylld av kraterstora hål, att det är sot och aska och svulstiga tankar och att jag ibland kör med bilen på fel sida av vägen och älskling om du bara kunde förstå mig. det vore så skönt om du kunde förstå mig eftersom jag inte förstår mig. orden, meningarna rinner ut genom mina fingrar som illaluktande sårvätska men såren sys inte ihop för det, det är ett krig och snälla du, jag blöder. 

 

det där med att vara jag-svag. det där med att varken veta ut eller in. det där med molnen, garnknytet, nystanet i magen som inte vill försvinna. det där med att vilja skrubba frätande syra inuti kroppen, det där med att känna sig som gegga. allt det där med att inte vara älskad. det där med friska sommarmorgnar. det där med avundsjuka. det där med längtan och saknad. det där med att ibland vilja försvinna från världen. det där med att inte räcka till. det där med att vara ensam. det där med att ha ett pickande fågelhjärta som ofta strejkar. det där med att inte vara modig nog, stark nog, tuff nog. det där med att längta bortom havsbandet. det där med att förlora sig själv igen.