seconds

my life is a war
my soul a weapon
my heart a rifle
pointed towards myself

melancholy is eating on my flesh
turning my thoughts into grey ashes.

all that i am crumbles in front of me
my sadness wrapped around my neck
trying to choke me.

i do not know anything of the world
except the sounds of birds around my mind
the cold water against my feet
wind making my hair move.

my life reaches from the past and into the present,
as have i lived but still not lived.

i am troubled by my own mind,
any thought or feeling i am trying to capture
keeps slipping through my fingers.




sista sången

det gör ont i hjärtat.
att leva.
andetagen som en stridshär som cirkulerar i kroppen.

att alltid vara behövd men att när man själv behöver någon ekar alla rum tomma. det svarta gapet av ensamhet, avgrundsdjupet, kolmörkret. tvivlet på sig själv som en skalpell genom huden, att aldrig vara tillräcklig.

mina egna spöken om natten, skuggor som flåsar mig i nacken. dåtiden som vill ifatt, som viskar att allt är fel med mig och att jag förtjänar galenskapen.

monstret väntar på mig med vidöppet gap, att falla är enkelt. svärtan över ögonlocken familjär. jag prövar stegen vid kanten till allt mitt självhat. att falla är lätt.