den excentriska konsten
ibland är det helt okej att känna sig strindbergskt excentrisk, vara vulgärt paranoid, lida av förföljelsemani och prestationsångest.
det är bara okej för att jag skriver bättre, mer intensivt, mer passionerat.
jag tror därför att man behöver vara excentrisk snarare än harmonisk för att kunna skriva genialiskt.
annars ser jag ingen försvarsbar anledning till ovanstående symptom.
det är bara okej för att jag skriver bättre, mer intensivt, mer passionerat.
jag tror därför att man behöver vara excentrisk snarare än harmonisk för att kunna skriva genialiskt.
annars ser jag ingen försvarsbar anledning till ovanstående symptom.
modet som konstform
jag har gjort en blandskiva med lite olika smått och gott. bland annat suburban kids with biblical names, new young pony club och buraka som sistema. jäklarns bra, må jag säga.
jag har lagt en stor hög på sängen med kläder som jag ska sy om till nya, roliga saker! en kjol får bli en kjol, en tröja får bli kjol och en sjal får bli en klänning. transformation är fantastiskt.
jag fick en förfrågan en gång hur jag kunde knyta an mina principer i kvinnofrågan till kläder och utseende.
såhär är det, förstår ni.
kläder och mode är för mig en konstform. när jag syr är jag en konstnär lika väl som när jag skriver eller målar. eller sjunger, för den delen. när jag klär mig skapar jag, just så ser jag på det.
jag kan vara dov och sober, eller spexig och utflippad.
och det har ingenting med konsumtion att göra, jag lovar. jag handlar väldigt sällan kläder nu för tiden.
framför allt handlar jag nästan aldrig kläder på stora klädkedjor längre.
jag tror inte på kapitalism och jag tror att jag värjer mig lite mot den typen av företag (här menar jag bland annat h&m och typ kappahl) som inte har några regler som berör djurs rättigheter.
det kunde man se på kalla fakta i söndags (tv4).
om fåren ska behöva bli flådda levande för att jag ska handla, så vill inte jag vara med längre.
dessutom är h&m tråkigt.
så då går jag till sy-centrum i sundbyberg och köper lite tråd, och kanske lite kaffe. sedan sitter jag och är konstnär en hel eftermiddag och ibland en hel kväll. det går alldeles jättebra att vara kvinna och feminist och djurvän och filantrop och tycka om mode.
om man tänker efter är det ju fantastiskt att just kroppen är själva målarduken.
jag har lagt en stor hög på sängen med kläder som jag ska sy om till nya, roliga saker! en kjol får bli en kjol, en tröja får bli kjol och en sjal får bli en klänning. transformation är fantastiskt.
jag fick en förfrågan en gång hur jag kunde knyta an mina principer i kvinnofrågan till kläder och utseende.
såhär är det, förstår ni.
kläder och mode är för mig en konstform. när jag syr är jag en konstnär lika väl som när jag skriver eller målar. eller sjunger, för den delen. när jag klär mig skapar jag, just så ser jag på det.
jag kan vara dov och sober, eller spexig och utflippad.
och det har ingenting med konsumtion att göra, jag lovar. jag handlar väldigt sällan kläder nu för tiden.
framför allt handlar jag nästan aldrig kläder på stora klädkedjor längre.
jag tror inte på kapitalism och jag tror att jag värjer mig lite mot den typen av företag (här menar jag bland annat h&m och typ kappahl) som inte har några regler som berör djurs rättigheter.
det kunde man se på kalla fakta i söndags (tv4).
om fåren ska behöva bli flådda levande för att jag ska handla, så vill inte jag vara med längre.
dessutom är h&m tråkigt.
så då går jag till sy-centrum i sundbyberg och köper lite tråd, och kanske lite kaffe. sedan sitter jag och är konstnär en hel eftermiddag och ibland en hel kväll. det går alldeles jättebra att vara kvinna och feminist och djurvän och filantrop och tycka om mode.
om man tänker efter är det ju fantastiskt att just kroppen är själva målarduken.
which reminds me...
jag och sofie från ace i lördags. jag fattar inte grejen med sån här heavy kontrastering. anyhow, jag måste verkligen ha en kamera. eller måste, jag vill. det är rätt fett med kamera. det är jag som är på höger, och vi ser rätt sura ut men det är tydligen man gör det här i stockholm, eller nått. sofie har förresten varit med i top model, och hon är jävligt het. synd bara att man inte ser hur snygg hon är på den här bilden eftersom det är sån fet kontrast. jag ville bara säga det.
poesin på sms-utkast i mobilen
sådär när solen går upp. eller sådär när solen går ner. det är fint båda delarna, fast på väldigt olika sätt. mosebacke är vackert i gryningen, och vinet hjälper till. fåglarna är morgonpigga, och det gör liksom inget att man egentligen har alldeles för höga klackar och för onda fötter eller sitter i någons vardagsrumsfåtölj med ett alldeles för sent rödvinsglas och lyssnar på postal service på lp.
för jag är ung. ung och bekymmerslös. smaka på det, va. jag är liksom en del av den nya världen, och jag är den nya människan. jag är fortfarande i min fulla rätt till sånt som pubertalitet. till sentimentalitet, till att vara mammig och pappig och vara vuxen och sådär. koka mitt eget te eller hoppa på ett klubbgolv tills fogarna knakar, eller åtminstone tills dj'n gått hem.
och det är då, i gryningstimman eller skymningstimman, som jag skriver skitbra poesi i små sms-utkast på min mobiltelefon, då jag är ung och bekymmerslös helt av naturen. för allt det där ansvaret och alla vuxenpoäng är inte ens relevanta. inga barn och ingen bil, inga bonuspoäng på ica.
jag köper skivor istället, och bara är.
för jag är ung. ung och bekymmerslös. smaka på det, va. jag är liksom en del av den nya världen, och jag är den nya människan. jag är fortfarande i min fulla rätt till sånt som pubertalitet. till sentimentalitet, till att vara mammig och pappig och vara vuxen och sådär. koka mitt eget te eller hoppa på ett klubbgolv tills fogarna knakar, eller åtminstone tills dj'n gått hem.
och det är då, i gryningstimman eller skymningstimman, som jag skriver skitbra poesi i små sms-utkast på min mobiltelefon, då jag är ung och bekymmerslös helt av naturen. för allt det där ansvaret och alla vuxenpoäng är inte ens relevanta. inga barn och ingen bil, inga bonuspoäng på ica.
jag köper skivor istället, och bara är.
jag och bloggen blev kompisar, blev jättekära.
jag har ju börjat blogga mer. jag har haft den här bloggen jättelänge, kanske i tre år. men jag har aldrig vetat vad jag ska göra med den. tyckt att det har varit ointressant, precis som jag värjt mig mot allt annat tekniskt beroendeframkallande. det enda jag tillåter mig själv att vara beroende av är böcker, pennor och annat mossigt. lagom pretentiöst och sådär.
(jag försökte mig på facebook, men nej nej. det funkar helt enkelt inte).
men den här bloggen har jag nu lärt känna. jag har insett det nu, att man går igenom faser i bloggen. först är man sådär osäker, vågar inte pröva om benen bär, riktigt.
eller kanske är det som en första dejt, bloggen som en kärlek. man vågar inte öppna sig riktigt, utan skrapar lite på ytan och skriver om mer eller mindre lyckade frukostar. sedan är det som att isen bryts.
man blir kär.
plötsligt finns det inget man inte kan skriva, säga, vara.
och jag har lärt känna min blogg nu. vi är kompisar. en fin vänskap är det, om än en vänskap innehållande enbart envägskommunikationen. men bloggen finns alltid där och lyssnar.
och min mamma också, för hon läser den. det tycker jag om, och jag vill gärna vara bra och klok och sådär för mammas skull.
däremot ljuger jag inte i bloggen. jag bara hävdar mig, och bryter därigenom jantelagarna.
men jag har aldrig gillat jantelagarna ändå, så det gör inget.
däremot gillar jag det här, som jag hörde någon gång från någon som jag var kär i;
"I just want to hold you, I dont want to hold you down".
the gloria record och folle en sommarkväll
jag lyssnar på the gloria record och dricker himlagott te. det påminner mig om en sval försommarkväll i min gamla lägenhet. jag var 16, vi drack folköl och hade okammat hår, trasiga skor och var sådär allmänt svåra och jobbiga.
men jag gillade att vara så. jag kände mig som mig själv, och hade jag inte varit så då, hade jag inte varit den jag är nu.
jag gillar det fortfarande. kanske inte att ha trasiga skor, men lite det där att vägra raka mitt könshår, att inte vilja spruta in konstiga saker i mina läppar. jag kammar nog inte håret så ofta heller, och jag och mina vänner är nog sådär "syndikalistiska" som vi fick höra när vi var 15 och någon skulle utfärda ett skällsord.
grejen med syndikalismen är att jag aldrig har tagit det som en diss. på samma sätt som afa inte gjorde när någon skrek "negerälskare" åt dem. det är helt enkelt inte något fult, det är snarare något fint.
och gloria record är fortfarande bra, på samma sätt nostalgiska som ny-bra. alltså bra igen, inte bara för sin melankolska nostalgis skull.
det är även därför jag gillar bob hund, den bröliga skånskan till trots. och le tigre, smiths...
tänk vad bra ändå, att man lyckas vara densamma. det värmer i hjärtat när man känner sig själv vara densamma. i alla fall om denne densamme är någon/något man gillar och är stolt över. och det är jag.
tada! jag ska by the way kanske publiceras här till våren. från början bara i en litterär tidning, men det verkar liksom ta fart nu.
men jag gillade att vara så. jag kände mig som mig själv, och hade jag inte varit så då, hade jag inte varit den jag är nu.
jag gillar det fortfarande. kanske inte att ha trasiga skor, men lite det där att vägra raka mitt könshår, att inte vilja spruta in konstiga saker i mina läppar. jag kammar nog inte håret så ofta heller, och jag och mina vänner är nog sådär "syndikalistiska" som vi fick höra när vi var 15 och någon skulle utfärda ett skällsord.
grejen med syndikalismen är att jag aldrig har tagit det som en diss. på samma sätt som afa inte gjorde när någon skrek "negerälskare" åt dem. det är helt enkelt inte något fult, det är snarare något fint.
och gloria record är fortfarande bra, på samma sätt nostalgiska som ny-bra. alltså bra igen, inte bara för sin melankolska nostalgis skull.
det är även därför jag gillar bob hund, den bröliga skånskan till trots. och le tigre, smiths...
tänk vad bra ändå, att man lyckas vara densamma. det värmer i hjärtat när man känner sig själv vara densamma. i alla fall om denne densamme är någon/något man gillar och är stolt över. och det är jag.
tada! jag ska by the way kanske publiceras här till våren. från början bara i en litterär tidning, men det verkar liksom ta fart nu.
ska jag säga 'rå?
ska ja säga 'rå? det är verkligen vår här nu. you couldn't wish for more, liksom.
jag har till och med en spellista i media player som heter "morgon".
där spelas smiths och sigur rós, och jag har en fin vas med gula tulpaner på mitt köksbord.
jag ska dressyrtävla mera. jag liksom lämnade norrland och hästen för att flytta till storstaden
och tävla på en annan häst? men det känns fint, och roligt.
jag ska köpa mera tulpaner, för det är så jäklarns fint. fast i flera olika färger, som jag ska ha i mitt
sovrumsfönster. också ska jag sy, jag har två nya stuvar med asläckert tyg, som jag ska sy kjolar av.
jag har inget att klaga på, jag har kommit på att det är rätt onödigt.
eller liksom, det blir ju inte direkt bättre av att klaga.
nej, bitterheten är min verkligt stora rädsla.
istället går jag ut och springer, bland klipporna och längs hamngatan, förbi poppohästarna i morgonsolen.
sen är jag sådär mysigt harmonisk och glad och medgörlig hela dan.
jag har till och med en spellista i media player som heter "morgon".
där spelas smiths och sigur rós, och jag har en fin vas med gula tulpaner på mitt köksbord.
jag ska dressyrtävla mera. jag liksom lämnade norrland och hästen för att flytta till storstaden
och tävla på en annan häst? men det känns fint, och roligt.
jag ska köpa mera tulpaner, för det är så jäklarns fint. fast i flera olika färger, som jag ska ha i mitt
sovrumsfönster. också ska jag sy, jag har två nya stuvar med asläckert tyg, som jag ska sy kjolar av.
jag har inget att klaga på, jag har kommit på att det är rätt onödigt.
eller liksom, det blir ju inte direkt bättre av att klaga.
nej, bitterheten är min verkligt stora rädsla.
istället går jag ut och springer, bland klipporna och längs hamngatan, förbi poppohästarna i morgonsolen.
sen är jag sådär mysigt harmonisk och glad och medgörlig hela dan.
tänk att våren är här
tänk att vakna och vårsolen skiner. tänk att äta stor frukost med fönstret lite halvöppet så du hör fåglarna utanför medan radion är på lite på avstånd.
tänk att sedan gå ut i den där solen och promenera den fina grusvägen bland utebad och hamnar, ridanläggningar och tennisbanor hela vägen in till vasastan. tänk att slå dig ner på ett utefik (!) på rörstrandsgatan med en filt runt kroppen och en rykande kopp kaffe i handen.
så ser min tisdag ut - hur är eran?
tänk att sedan gå ut i den där solen och promenera den fina grusvägen bland utebad och hamnar, ridanläggningar och tennisbanor hela vägen in till vasastan. tänk att slå dig ner på ett utefik (!) på rörstrandsgatan med en filt runt kroppen och en rykande kopp kaffe i handen.
så ser min tisdag ut - hur är eran?
en gång prenumererade jag på elle. sen slutade jag med det.
i kanske 2 år prenumererade jag på elle. jag tyckte att de hade bra modereportage och att de tillförde med något slags inspiration. någonstans kanske jag även tyckte att det fanns en estetisk kvalité i tidningen elle. emellertid så tycker jag inte att det förhåller sig så. jag tror inte att det är tidningen som har förändrats, förämrats, inte alls. men insikten är ju en ständigt pågående process.
kanske har jag aldrig varit mycket för kvinnolitteratur, jag vet inte. hursomhelst så tycker jag att elle är en fruktansvärt dålig tidning. att jag kommer och tänka på detta är för att jag har en vän som jobbar med retusch och hade retuscherat ett modereportage i elle som han ville visa mig. men jag kunde inte ens koncentrera mig på den "fina reutsch" han åstadkommit i reportaget. ska det här vara mode? var det enda jag tänkte. en blaffig rubrik på framsidan som lyder; vårens trendbibel. sedan följer drygt 200 sidor med kläder som är, möjligtvis bekväma (?), möjligtvis privärda (?), men inte ett dugg "trendiga". och vem vill slaviskt följa elles bild av vad trend är?
jeansjackor, ridstövlar, ballerinor, jeansshorts, que?
sedan predikar jag ingen motsättning, inte alls. jag är ingen fashionista. men nog fan är jag kreativ.
...och den-där-människan som recenserar böcker (jo, för det finns nämligen en sådan), tänker jag
inte ens gå in på. här säger liksom tystnaden mer.
men det här är inget jag bråkar om, fastän jag kanske låter cynisk.
jag har nya tekoppar som passar in i den nya bostaden.
där har jag en schäslong som jag ställt ensam i ett hörn, bort från teven, från datorn, från allt.
men en läslampa har jag, böcker har jag och därtill ett stearinljusfyllt fönsterbleck.
det förkrympta kvinnoidealet
jag läser barbro backbergers "det förkrympta kvinnoidealet" (1966). jag kan inte låta bli att förvånas över hur lite som egentligen förändrats på drygt fyrtio år. barbro backberg som blev undangömd i media för att hon ifrågasatte media, kvinnornas ständiga hjärntvätt genom damernas värld eller vecko-revyn. det är ingen skillnad om man jämför med elle eller eller cosmopolitan. det handlar fortfarande om att projicera hela väsendet på något slags ytligt, "investera i dig själv", och köpa samhällets bild av att en lycklig kvinna är en kvinna med len hud,
raka armar, raka ben, raka musch som inte finns, raka underlivet, raka fötterna om så är. visa dig vara så egentligen omänsklig som möjligt.
karolina ramqvist (2003) menar i förordet "att unga kvinnor slutade bry sig om hur de såg ut var så provocerande att man inte kunde tänka sig att höra på vad de hade att säga".
för att inte ens gå in på litteraturen eller politiken, som en central fråga i backbergers teori; "vem blir vår strindberg". om man tänker sig att denna någon skulle vara av kvinnligt kön, så inser man hur jävla långt vi har kvar till något slags enat.
sen kan man diskutera kvinnligt vs. manligt herravälde hur mycket man vill, om att aggrofeministerna snarare radikalt vill ändra vågskålen. det är inte det som är poängen.
poängen är att jag fortfarande sminkar mig varje dag utan att egentligen fatta varför, har lena ben utan att egentligen fatta varför. det handlar heller inte om något slags revolutionärt från min sida, inte alls, men jag är av den uppfattningen att val ska kunna motiveras, och jag kan inte det.
jag kan inte motivera push-up, sorry.
barbro backberger var knivskarp och hänsynslös, blev övergiven av såväl förlagsgubbar som politiska pionjärer inom vpk. synd som fan på en så fantastisk debattör.
men läs boken, verkligen.
trodde ni att vi kommit någon vart så drar backberger ner dig på jorden.
det finns ingen anledning till att gå omkring och tro att du inte fallit dit.
raka armar, raka ben, raka musch som inte finns, raka underlivet, raka fötterna om så är. visa dig vara så egentligen omänsklig som möjligt.
karolina ramqvist (2003) menar i förordet "att unga kvinnor slutade bry sig om hur de såg ut var så provocerande att man inte kunde tänka sig att höra på vad de hade att säga".
för att inte ens gå in på litteraturen eller politiken, som en central fråga i backbergers teori; "vem blir vår strindberg". om man tänker sig att denna någon skulle vara av kvinnligt kön, så inser man hur jävla långt vi har kvar till något slags enat.
sen kan man diskutera kvinnligt vs. manligt herravälde hur mycket man vill, om att aggrofeministerna snarare radikalt vill ändra vågskålen. det är inte det som är poängen.
poängen är att jag fortfarande sminkar mig varje dag utan att egentligen fatta varför, har lena ben utan att egentligen fatta varför. det handlar heller inte om något slags revolutionärt från min sida, inte alls, men jag är av den uppfattningen att val ska kunna motiveras, och jag kan inte det.
jag kan inte motivera push-up, sorry.
barbro backberger var knivskarp och hänsynslös, blev övergiven av såväl förlagsgubbar som politiska pionjärer inom vpk. synd som fan på en så fantastisk debattör.
men läs boken, verkligen.
trodde ni att vi kommit någon vart så drar backberger ner dig på jorden.
det finns ingen anledning till att gå omkring och tro att du inte fallit dit.
kanske vet jag mer nu än då.
jag trodde kanske att fredagkvällar skulle innebära en viss vinmängd, en viss fest eller eventuell efterfest. men jag sitter här själv med ett glas rödvin, and I've never been happier.
vårsolen har kommit till stockholm, jag har ridit ute bland slätter som fortfarande är karga, gräs som fortfarande är gult. men det finns ett annat hopp nu. för det där gula ska bli grönt snart.
...och jag ska sluta att undra så mycket. på dåtiden, nutiden, framtiden. det finns en sentimentalitet i att bara vara, som är ganska genuin och särdeles fantastisk.
jag ska inte säga att jag känner mig själv mer nu än då, men jag tror att jag vet mer. inte om mig, utan om andra. om annat.
jag trodde att saker och ting skulle konstrueras på ett visst sätt, men jag har valt att ställa mig utanför.
jag tror att jag har slutat att tro så mycket.
det jag gör för att vara är att producera.
det är därför jag skriver.
för att vara, existera, bliva.
allt det här bidrar givetvis till stora prettovarningar i jantesverige,
men jag har slutat att bry mig om sådant.
jag mår bra nu.
vårsolen har kommit till stockholm, jag har ridit ute bland slätter som fortfarande är karga, gräs som fortfarande är gult. men det finns ett annat hopp nu. för det där gula ska bli grönt snart.
...och jag ska sluta att undra så mycket. på dåtiden, nutiden, framtiden. det finns en sentimentalitet i att bara vara, som är ganska genuin och särdeles fantastisk.
jag ska inte säga att jag känner mig själv mer nu än då, men jag tror att jag vet mer. inte om mig, utan om andra. om annat.
jag trodde att saker och ting skulle konstrueras på ett visst sätt, men jag har valt att ställa mig utanför.
jag tror att jag har slutat att tro så mycket.
det jag gör för att vara är att producera.
det är därför jag skriver.
för att vara, existera, bliva.
allt det här bidrar givetvis till stora prettovarningar i jantesverige,
men jag har slutat att bry mig om sådant.
jag mår bra nu.
how to pronounce your dislikes
på lördag ska jag på maskerad. glamourstjärna mellan åren 1920-1950 är temat. jag ska vara judy garland i sin mest glamourösa form. en glittrig, snedsydd secondhandklänning, kuvertväska med guldkedja, svarta silkeshandskar som går upp på halva överarmen och ett par klassiska pumps med öppen tå. och röda läppar, raka, svarta linjer och den-där-klassiska-50-talslockfrippan. det kommer att bli fab!
jag kom på idag att jag inte gillar nelly.com. jag fattar verkligen inte vad hypen kring den webbsidan handlar om. jag tänker lite på asos.com när jag ser nelly. och asos måste ju vara världens tråkigaste köpa-kläder-på-internet-sida. efter josefssons då, men där kanske man inte hänger efter 25+? jag vet inte, men allt är bara grått. och känns två år efter. och det ska man alltså betala frakt för? jag venne, jag tror att jag är lite old fashion och fortfarande uppskattar att prova och klämma på storlekar och material, innan jag slår till.
en annan sak jag inte gillar är oprah winfrey. inte efter hon hade med en gäst som tydligen var någon hypad modell som var gift med jim carrey. anyhow, hon hade ett barn som var diagnostiserad med autism. men allt denna kvinna gjorde var att sitta och predika för oprah och publiken att hon minsann inte tänkte acceptera att hennes barn hade autism. hon skrek att hon skulle bekämpa det, att hennes barn minsann inte var sjukt.
och oprah klappade händerna och drog iväg ett "hallelujah", varpå publiken applåderade hysteriskt.
huh? har de utvecklat något slags penicillin mot autism, eller? nej. idioti kallas det där för. ren idioti.
såhär tänker jag mig sweet judy, det här ska jag försöka efterlikna:
jag kom på idag att jag inte gillar nelly.com. jag fattar verkligen inte vad hypen kring den webbsidan handlar om. jag tänker lite på asos.com när jag ser nelly. och asos måste ju vara världens tråkigaste köpa-kläder-på-internet-sida. efter josefssons då, men där kanske man inte hänger efter 25+? jag vet inte, men allt är bara grått. och känns två år efter. och det ska man alltså betala frakt för? jag venne, jag tror att jag är lite old fashion och fortfarande uppskattar att prova och klämma på storlekar och material, innan jag slår till.
en annan sak jag inte gillar är oprah winfrey. inte efter hon hade med en gäst som tydligen var någon hypad modell som var gift med jim carrey. anyhow, hon hade ett barn som var diagnostiserad med autism. men allt denna kvinna gjorde var att sitta och predika för oprah och publiken att hon minsann inte tänkte acceptera att hennes barn hade autism. hon skrek att hon skulle bekämpa det, att hennes barn minsann inte var sjukt.
och oprah klappade händerna och drog iväg ett "hallelujah", varpå publiken applåderade hysteriskt.
huh? har de utvecklat något slags penicillin mot autism, eller? nej. idioti kallas det där för. ren idioti.
såhär tänker jag mig sweet judy, det här ska jag försöka efterlikna:
nu är det vår!
inte riktigt, men nästan. snart. igår var det i alla fall en herrans fin sol ute, och varmt var det. vi ska ju flytta, och jag var inne på inreda.com och skulle leta lita inspiration. jag älskar att allt är i skira färger, pasteller och mjuka mönster. jag ska byta ut mina brunguldiga indiska-kuddar mot pastelliga rosa och ljusblå kuddar.
jag har en bild av hur jag ska cykla till vårt bageri en varm och solig söndagsmorgon, torra gator och sjungande fåglar. också ska vi sitta på gräsmattan utanför vårt hus och dricka te. vi blev alldeles varma i kroppen när vi kom på det.
ikväll ska jag sova på rörstrandsgatan, titta lite film och säkerligen spela lite geni.
men först: lagerhaus, indiska och söder. jag har nytt skrikrosa nagellack och en finfin rutig skjorta som jag glömt bort att jag ägde.
jag har en bild av hur jag ska cykla till vårt bageri en varm och solig söndagsmorgon, torra gator och sjungande fåglar. också ska vi sitta på gräsmattan utanför vårt hus och dricka te. vi blev alldeles varma i kroppen när vi kom på det.
ikväll ska jag sova på rörstrandsgatan, titta lite film och säkerligen spela lite geni.
men först: lagerhaus, indiska och söder. jag har nytt skrikrosa nagellack och en finfin rutig skjorta som jag glömt bort att jag ägde.
kläder och märken i gult och blått
rejäl joggingtur och två koppar kaffe. nyfärgat hår och ögonfransar/bryn. idag drar jag norrut, till kylan och lilla staden. alla flyr tydligen stockholm i helgen, så jag får väl göra detsamma.
godkänt på uppsatsen, yes! nu är det bara att börja på c.
nu tänkte jag visa vad jag ska ha på mig ikväll när jag ska gå på (håll i er) adam tensta. men weekdays hemsida har inga bilder på wknd/mtwtfss-grejerna. så ni får se lite andra grejer jag gillar istället.
de här skorna från paula hagerskans vore verkligen inte helt fel:
bilder: paulahagerskans.se
jag gillar paula hagerskans. hon är lite stiff och hård, samtidigt som hon liksom första liljekonvaljen är sockersöt.
hon är med andra ord raka motsättningen till lovisa burfitt, som inte är stiff eller hård någonstans. men sockersöt.
bilder: burfitt.com
även om jag inte har några bilder, eftersom jag inte har någon kamera, så kan jag förklara i ord kanske vad jag ska ha på mig ikväll:
svart knytkjol med fickor från mika modiggård (tjallamalla), blått sportlinne med valmotiv från wknd/mtwtfss (weekdays), samt mönstrade strumpisar och stövletter från scene (tjallamalla).
jag har nyfärgat hår, svart är det. fint.
jag tänkte egentligen skriva något mer djupodlat än kläder och designers, men sthlm fashionweek till ära, det är full rulle på berns. jag gillar velours visning, och camilla norrback. den sistnämnda känns väldigt svensk. men jag har alltid haft en thing för svenska designers. förutom ca4la då, som är från japan.
däremot gillade jag inte fifth avenue shoe repairs grejer. jag tror att det mycket är för att deras butik på bondegatan är så tråkig. man är på väg till lisa larsson, tjallamalla, man är glad i hågen. men butiken är bara grå. och kall. ungefär som filippa k. jag gillar hennes kläder också, men inte känslan av att vara på ett bårhus när man ska handla kläder.
however, however. nu ska jag göra något vettigt. dricka min tredje kopp kaffe och kanske städa lite. jag får eftermiddagsbesök av bästa kristina och hennes franske pojkvän som är på besök.
ciao!
godkänt på uppsatsen, yes! nu är det bara att börja på c.
nu tänkte jag visa vad jag ska ha på mig ikväll när jag ska gå på (håll i er) adam tensta. men weekdays hemsida har inga bilder på wknd/mtwtfss-grejerna. så ni får se lite andra grejer jag gillar istället.
de här skorna från paula hagerskans vore verkligen inte helt fel:
bilder: paulahagerskans.se
jag gillar paula hagerskans. hon är lite stiff och hård, samtidigt som hon liksom första liljekonvaljen är sockersöt.
hon är med andra ord raka motsättningen till lovisa burfitt, som inte är stiff eller hård någonstans. men sockersöt.
bilder: burfitt.com
även om jag inte har några bilder, eftersom jag inte har någon kamera, så kan jag förklara i ord kanske vad jag ska ha på mig ikväll:
svart knytkjol med fickor från mika modiggård (tjallamalla), blått sportlinne med valmotiv från wknd/mtwtfss (weekdays), samt mönstrade strumpisar och stövletter från scene (tjallamalla).
jag har nyfärgat hår, svart är det. fint.
jag tänkte egentligen skriva något mer djupodlat än kläder och designers, men sthlm fashionweek till ära, det är full rulle på berns. jag gillar velours visning, och camilla norrback. den sistnämnda känns väldigt svensk. men jag har alltid haft en thing för svenska designers. förutom ca4la då, som är från japan.
däremot gillade jag inte fifth avenue shoe repairs grejer. jag tror att det mycket är för att deras butik på bondegatan är så tråkig. man är på väg till lisa larsson, tjallamalla, man är glad i hågen. men butiken är bara grå. och kall. ungefär som filippa k. jag gillar hennes kläder också, men inte känslan av att vara på ett bårhus när man ska handla kläder.
however, however. nu ska jag göra något vettigt. dricka min tredje kopp kaffe och kanske städa lite. jag får eftermiddagsbesök av bästa kristina och hennes franske pojkvän som är på besök.
ciao!