-

"ibland bara kommer de tillfällena då ord singlar ut genom dessa vintertrötta fingertoppar i hopp om att i tankerusningarna skapa något slags lugn. människan behöver inte mycket för att känna sig lycklig. det kan räcka med ett omfamnande eller viskande ord som säger "du betyder". bara så lite men ändå så svårt, jag vet för jag ser det hela tiden. ser det överallt och vill ge lite av den färgsprakande känslan till de som skrapat bort livet i ögonen och som bara vill ha en armkrok genom alla små äventyr på vägen.

för ett snöande, frustande januarioväder precis i begynnelsen av ett nytt år känns ju ganska mättande nästan mäktigt och drömmarna om de svala sommarnätterna inte riktigt så djupt eftersträvade. någonstans kommer punkten då vi inser att ensamheten är oändligt men att det inte gör något att vi inte behöver vara rädda trots att just det faktumet blir förödande. istället kanske säga hejhej till den ensamheten som tidigare slet oss i bitar.

en hel värld att erövra med så många charmtroll att dela den med kan väl aldrig någonsin kännas otillräcklig?

allt annat måste vara trivialt.

och kylan biter sig än en gång in i dessa välsydda sömmar när vi kramas genom ett tolvslag på väg in i ett nytt år. miljoner och ännu fler gryningar tills den fantastiskheten till slut tar slut.

du vet, den om livet."