farväl mellansverige
jag sitter på ett tåg och ser de skånska landskapen flyta förbi utanför fönstret.
när jag åkte från sthlm regnade det, men i skåne skiner tydligen solen.
lite ledsamt det där med lämnanden. jag vet inte när jag ser sandviken eller sthlm igen.
jag tänkte när jag var i sandviken att jag ändå tyckte mycket om det hela, gatorna, krysset,
lägenheten. det finns en trygghet djup som ett stort hål rätt ner i världen, där man kan isolera sig fullständigt.
och ibland är jag ledsen att jag lämnade den där enkla staden. jag kan dra till med hur många påklistrade löften om att flytta tillbaka när jag blir vuxen och skaffar villa och sånt, men det kommer att vara i ett annat liv, ljusår bort.
och sthlm. södermalms oändlighet, jag tyckte att den där staden var så stor när jag på ganska stappliga kalvben skulle hitta i mitt nya liv. nu ryms sthlm i min ficka, och det är fint.
jag tar visserligen landsrymningen etappvis, och mellanlandar i malmö några dar. jag ska försöka hinna se adam green på debaser på lördag.
ändå kan jag inte hjälpa att känna ett stort styng av vemodighet, av rädsla, av någonting om bortåtlängtan men ändå vara harig längst in. fast jag tror att det kan vara bra att vara harig längst in, lite människa liksom.
det här tycker jag att ni ska lyssna på:
http://www.myspace.com/azureray
när jag åkte från sthlm regnade det, men i skåne skiner tydligen solen.
lite ledsamt det där med lämnanden. jag vet inte när jag ser sandviken eller sthlm igen.
jag tänkte när jag var i sandviken att jag ändå tyckte mycket om det hela, gatorna, krysset,
lägenheten. det finns en trygghet djup som ett stort hål rätt ner i världen, där man kan isolera sig fullständigt.
och ibland är jag ledsen att jag lämnade den där enkla staden. jag kan dra till med hur många påklistrade löften om att flytta tillbaka när jag blir vuxen och skaffar villa och sånt, men det kommer att vara i ett annat liv, ljusår bort.
och sthlm. södermalms oändlighet, jag tyckte att den där staden var så stor när jag på ganska stappliga kalvben skulle hitta i mitt nya liv. nu ryms sthlm i min ficka, och det är fint.
jag tar visserligen landsrymningen etappvis, och mellanlandar i malmö några dar. jag ska försöka hinna se adam green på debaser på lördag.
ändå kan jag inte hjälpa att känna ett stort styng av vemodighet, av rädsla, av någonting om bortåtlängtan men ändå vara harig längst in. fast jag tror att det kan vara bra att vara harig längst in, lite människa liksom.
det här tycker jag att ni ska lyssna på:
http://www.myspace.com/azureray
Kommentarer
Trackback