-

jag tittade på the hours idag och tänkte damma av min lilla med gedigna samling av virginia woolfs essäer. men sen kom jag på att de var nerpackade. det spelar ingen roll. det är asbra i alla fall.

jag befinner mig i något slags inspirationstorka på musikfronten. jag är inte heller redo att lyssna sönder beirut än. men det här är bra: mount eerie -
äh, jäkla last.fm, man får lyssna på 90% av låtarna liksom, men typiskt nog inte den man helst vill höra. jag har den på datorn men finns varken på myspace eller youtube. är ni mer klipska eller detektivkunniga än jag kan ni ju leta reda på "with my hands out" med mount eerie. ni får det här istället: http://www.youtube.com/watch?v=9zibYEL2c3k

för nu är sommaren slut och jag ville knappast ha den kvar heller. som jag sagt så har allt sin tid. echo and the bunnymen har sjungit för mig genom alla sommarvarma julidagar, och sen räcker det. nu plockar vi fram det där mörka och tunga. det känns bra.

kanske en spellista då? jajamensan:

WHY? - close to me
castanets - we are the wreckage
mount eerie - with my hands out
norfolk & western - at dawn or dusk (lite overkill, men funkar)
the robot ate me - bloody knife #3
och även något overkill-grabben jason anderson.
jason anderson är som en macka med lite för mycket smör på. eller som tomas andersson wij. man känner sig mättad efter 30 sekunder, men de där 30 sekunderna är fina. sedan sitter det i halsen. det är så med såna singer-song-writer-artister som liksom kränger i en känslor och poesi som för hårdvispad potatismos. ni fattar? man har inte en chans att känna efter själv.

idag köpte jag någon billig spetssak på beyond retro. men den orkar jag inte fota nu. istället fotade jag ovanstående meningslösa outfit bestående av beyond retro-klänning och frälsiskavaj. och nya brillor.

det är något sentimentalt att se alla sina grejer nerpackade i flyttlådor, noggrannt märkta med etiketter. jag undrar om det skulle göra någon skillnad om man bytte namnen på lådorna. för det är något makabert opersonligt med att skriva "lgh. källare", "kök,duk". jag skulle vilja skriva "vinglasen du drack dig full ur första kvällen i oktober med sountrack av radiohead", eller "termosen du fyllde med kaffe när sista snön smält bort och vårsolen värmde mellan trädgrenarna". det låter i och för sig helt orimligt och en aning overkill, men det spelar ingen roll.

det är spöklikt att det ekar när man hostar, att det liksom blivit kallare sedan böcker och affischer plockats ner. påminner mig om hur mycket hemmet betyder. som när tjorven nödvändigt skulle göra det hemtrevligt med duk och bärmiddag sedan hon och pelle blivit strandsatta ute i skogen. eller lotta som skulle hemifrån och ha eget hushåll.
något att fundera på, det där.