081229 fortsättning av någon anledning

jag hör fortfarande
hur havsvindarna blåser
jag ser fortfarande
hur hennes mörka ögon glöder
hon var 23, när jag lämnade gbg
dom sa till mig
far inte till sthlm
för du blir aldrig mer densamma
in my opinion
om du gör det kom aldrig tillbaka
för ett par bruna ögon får jag
men sthlm blir aldrig min stad
jag erbjöd någon handen
det är 93
hon sa jag tar den i hemlighet
och tillsammans flyger vi söderut
men jag visste från den stunden
att hon skulle dra ner mig med tiden
jag står på perrongen
det är 99
min bror var lärare i köpenhamn
och jag hälsade på där ibland
jag brukade plocka hem några gram
snälla rör inte min väska
tulltjänstemannen såg på mig
och jag såg på honom
och det känns som jag gett allt jag kan ge
ändå har jag inte hittat vad jag letat efter
jag har varit i alla städer
letat efter dig
pojkar jag har sett allt
dig som en gång brann men sen blev kall
jag har sett dig som en gång stod längst fram
och dom som en gång ville skaka min hand
men dom och jag var aldrig vänner
nu ser jag
nej vi var luft
luft och inget mera
men du du lutade dig mot mig när du var svag
och jag hjälpte dig igenom dan
jag var där för dig när du var ensam
och jag var där för dig när du var ledsen
du lade dig på rälsen
du var så trött
du lät tågen ta bekymren
och det känns som jag gett allt jag kan ge
och ändå har jag inte hittat det jag letat efter
jag har varit i alla städer
och letat efter dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback