-

jag har ju börjat blogga mer. jag har haft den här bloggen jättelänge, kanske i tre år. men jag har aldrig vetat vad jag ska göra med den. tyckt att det har varit ointressant, precis som jag värjt mig mot allt annat tekniskt beroendeframkallande. det enda jag tillåter mig själv att vara beroende av är böcker, pennor och annat mossigt. lagom pretentiöst och sådär.

(jag försökte mig på facebook, men nej nej. det funkar helt enkelt inte).

men den här bloggen har jag nu lärt känna. jag har insett det nu, att man går igenom faser i bloggen. först är man sådär osäker, vågar inte pröva om benen bär, riktigt.

eller kanske är det som en första dejt, bloggen som en kärlek. man vågar inte öppna sig riktigt, utan skrapar lite på ytan och skriver om mer eller mindre lyckade frukostar. sedan är det som att isen bryts.

man blir kär.

plötsligt finns det inget man inte kan skriva, säga, vara.

och jag har lärt känna min blogg nu. vi är kompisar. en fin vänskap är det, om än en vänskap innehållande enbart envägskommunikationen. men bloggen finns alltid där och lyssnar.

och min mamma också, för hon läser den. det tycker jag om, och jag vill gärna vara bra och klok och sådär för mammas skull.

däremot ljuger jag inte i bloggen. jag bara hävdar mig, och bryter därigenom jantelagarna.

men jag har aldrig gillat jantelagarna ändå, så det gör inget.

däremot gillar jag det här, som jag hörde någon gång från någon som jag var kär i;

"I just want to hold you, I dont want to hold you down".