kanske vet jag mer nu än då.

jag trodde kanske att fredagkvällar skulle innebära en viss vinmängd, en viss fest eller eventuell efterfest. men jag sitter här själv med ett glas rödvin, and I've never been happier.

vårsolen har kommit till stockholm, jag har ridit ute bland slätter som fortfarande är karga, gräs som fortfarande är gult. men det finns ett annat hopp nu. för det där gula ska bli grönt snart.

...och jag ska sluta att undra så mycket. på dåtiden, nutiden, framtiden. det finns en sentimentalitet i att bara vara, som är ganska genuin och särdeles fantastisk.

jag ska inte säga att jag känner mig själv mer nu än då, men jag tror att jag vet mer. inte om mig, utan om andra. om annat.

jag trodde att saker och ting skulle konstrueras på ett visst sätt, men jag har valt att ställa mig utanför.
jag tror att jag har slutat att tro så mycket.

det jag gör för att vara är att producera.
det är därför jag skriver.

för att vara, existera, bliva.

allt det här bidrar givetvis till stora prettovarningar i jantesverige,
men jag har slutat att bry mig om sådant.

jag mår bra nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback