-

sådär när solen går upp. eller sådär när solen går ner. det är fint båda delarna, fast på väldigt olika sätt. mosebacke är vackert i gryningen, och vinet hjälper till. fåglarna är morgonpigga, och det gör liksom inget att man egentligen har alldeles för höga klackar och för onda fötter eller sitter i någons vardagsrumsfåtölj med ett alldeles för sent rödvinsglas och lyssnar på postal service på lp.

för jag är ung. ung och bekymmerslös. smaka på det, va. jag är liksom en del av den nya världen, och jag är den nya människan. jag är fortfarande i min fulla rätt till sånt som pubertalitet. till sentimentalitet, till att vara mammig och pappig och vara vuxen och sådär. koka mitt eget te eller hoppa på ett klubbgolv tills fogarna knakar, eller åtminstone tills dj'n gått hem.

och det är då, i gryningstimman eller skymningstimman, som jag skriver skitbra poesi i små sms-utkast på min mobiltelefon, då jag är ung och bekymmerslös helt av naturen. för allt det där ansvaret och alla vuxenpoäng är inte ens relevanta. inga barn och ingen bil, inga bonuspoäng på ica.

jag köper skivor istället, och bara är.