-

jag lyssnar på the gloria record och dricker himlagott te. det påminner mig om en sval försommarkväll i min gamla lägenhet. jag var 16, vi drack folköl och hade okammat hår, trasiga skor och var sådär allmänt svåra och jobbiga.

men jag gillade att vara så. jag kände mig som mig själv, och hade jag inte varit så då, hade jag inte varit den jag är nu.

jag gillar det fortfarande. kanske inte att ha trasiga skor, men lite det där att vägra raka mitt könshår, att inte vilja spruta in konstiga saker i mina läppar. jag kammar nog inte håret så ofta heller, och jag och mina vänner är nog sådär "syndikalistiska" som vi fick höra när vi var 15 och någon skulle utfärda ett skällsord.

grejen med syndikalismen är att jag aldrig har tagit det som en diss. på samma sätt som afa inte gjorde när någon skrek "negerälskare" åt dem. det är helt enkelt inte något fult, det är snarare något fint.

och gloria record är fortfarande bra, på samma sätt nostalgiska som ny-bra. alltså bra igen, inte bara för sin melankolska nostalgis skull.

det är även därför jag gillar bob hund, den bröliga skånskan till trots. och le tigre, smiths...

tänk vad bra ändå, att man lyckas vara densamma. det värmer i hjärtat när man känner sig själv vara densamma. i alla fall om denne densamme är någon/något man gillar och är stolt över. och det är jag.

tada! jag ska by the way kanske publiceras här till våren. från början bara i en litterär tidning, men det verkar liksom ta fart nu.