-

jag sitter och borde egentligen plugga, men jag har ingen ork. det där med ork har jag blivit dålig på, på senaste tiden. jag tror att min mamma tror att det beror på att jag dricker för mycket sprit. hon har alldeles rätt, jag dricker alldeles för mycket sprit. jag ska nog sluta med det.

...jag bara drömmer om ett stockholm i värme, med solglasögon och vårskor. men folket här gör tappra försök att ignorera blåsten och de knappa plusgraderna. wayfarers-brillorna syns exakt överallt och jag vet inte alls vad jag ska ha för solglasögon i år.

sjukt värdelöst i-landsproblem, men whatever.

jag har utvecklat en jättelöjlig paranoja över att vara stereotyp. man kan nästan se det som en tvångstanke, faktiskt. det är därför jag inte kan handla på h&m längre. jättetråkigt, verkligen, men jag blir rädd av tanken på att sitta på tunnelbanan runt fem andra tjejer med exakt lika tröjor.

sen tycker jag inte att det är så snyggt heller.

jag syr hellre! och försöker att slå tvångstankarna ur hågen. jojo, minsann, visst kan du ha ett par wayfarers du också, det är inget fel i att handla toppar på gina tricot för 129:-

jag vet!

det värsta är att jag vet ju redan det, att det inte är nåt fel, alltså.

äh, värdelös monolog med mig själv, det här.

det jag tror att jag vill säga är att jag längtar tillbaka till paris, till rosévin på uteserveringar med allsköns boulevarder i ryggen, slingbackskor och de fetaste secondhandbutiker man kan tänka sig. en sak jag gillade med paris var det höga antalet utflippade människor.

där jag kommer ifrån är man utflippad om man har ett par rosa byxor, liksom. eller som i helgen; "varför har du nycklar i öronen?".

ja, varför inte?

i paris gick folk runt med guldsprejade platåskor, gulgröna skidbyxor och överdimensionerade skrikiga regnjackor på champs elysée. det var fantastiskt, det var fashion, det var fint.

och jag har aldrig någonsin känt mig tråkigare i en svart hoodie från lindex.