-

det är något oerhört meditativt med att städa. så därför har jag gjort det idag.
jag far runt med golvmopp och disktrasa och lyssnar alltsom oftast på sigur rós när jag städar.
härligt är det, när golv och lister och bordsytor blänker! och luktar gott, med sådant där flott rengöringsmedel med något slags sommardoft.

nu ska jag gå till tunnelbanan och åka till götgatan och kolla vad som händer där.
nåt kul, månntro?

sen ska jag jobba.

de har ett hunddagis precis här i närheten och varje dag går det förbi nästan 15 hundar utanför mitt köksfönster. om jag är hemma stannar jag alltid upp från vad jag nu gör och tittar på dem. fina är de, och i alla möjliga storlekar och raser!

sen var det en som skrev ett inlägg om huruvida det heter "de" eller "dem" på det hära skribentforumet som jag dikterar på. jäklarns, vad löjligt tänkte jag och röt ifrån när han tyckte att människor skulle skriva "fint" = grammatiskt korrekt = fjantfasoner.

så då sa jag ifrån.

hörru, sa jag.
det här tyckte jag var fullkomligt urlöjligt.

någon måtta får det ändå finnas. språkfaschister är inte min melodi, kommer aldrig att bli. nu hade det varit en skillnad om karln ifråga publicerat inlägget för en annan målgrupp, exempelvis svensklärare eller om han på något förvrängt vis ville lära vilseledda elever något om grammatik.

men det är de här språkhierarkifasonerna som retar mig. inte någonstans gör "de", "dem", "dom", "dej", eller "dig" dig till en bättre skribent. tror man det, har man fått allt om bakfoten.

så jag sa att jag tycker att det är urlöjligt, och att jag aldrig någonsin tänker lära mina elever om vad som är fint eller fult språk.