hymn to the immortal world

jag tappar förståelse. mot min vilja tappar jag förståelse.
jag har haft förståelse. förut.

i en värld då himlen var blå.
asfalten mjuk.

fågelkvitter.
jag kunde höra sådant då.

men jag kan inte mera.

och jag förstår inte.

jag förstår inte varför man ska få äta kött. jag kan inte förstå det.
jag tycker att sådana som äter kött är dumma.
jag kan inte hjälpa att jag tycker att köttäteri är dumt.

att man ogillar invandrare, utvandrare. att man ogillar homo-eller heterosexuella.
att man ogillar.

jag tappar förståelse för sådana som ogillar.
jag har bara inte förståelse.

förut tyckte jag om läppglans.
då kunde jag bli glad över vippiga kjolar.

men jag kan inte mer.
mot min vilja kan jag inte mer.

jag tycker att det finns så lite älskanden kvar i världen,
och när jag ser ut vidsträckta morgnar till brädden sprängfyllda av hopp,
så finns det fortfarande lika många slag

lika många barn som dör i aids
och som inte kan äta sig mätta,
lika många djur som avlivas varje dag varje timme
som sluter ögonen och inte finns mer.

hur man kan tycka att det är okej.
jag har slutat att förstå,
jag kan inte förstå längre.

och för det är jag ledsen.
för att jag har slutat vända kinden till.
för det är jobbigt att vara ledsen,

jobbigt när moderaterna vinner riksdagsvalet och jag har tappat förståelsen,
ser bara dumheten och kan inte hjälpa förebråelsen.

men nu ska jag sluta,
jag var bara tvungen att säga att det är mot min vilja
som jag inte förstår längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback