walking cloud and deep red sky, flag fluttered and the sun shined.
när mono kom till sandviken 2004 hade jag knappast hört dem innan. de hade släppt sitt första album, de spelade en varm höstkväll på kungen och det var den mest fantastiska spelning jag någonsin sett. jag har svårt att föreställa mig att någonting kommer att vara bättre eller kraftfullare eller mer fantastiskt. jag fick monos första platta "under the pipal tree" signerad av bandmedlemmarna, som kom hela vägen från japan för att spela på några mindre ställen runtom i sverige. postrockgenren hade ännu inte brett ut sig, vi stod som villrådiga frågetecken inför den oerhörda kraft musiken skulle komma att spela i våra liv. det fanns ingenting, ingenting med röster eller trallighet som efter detta skulle få oss att buga, få oss att saktmodigt låta varje strof sjunka in i våra bröst. nej, det här var liksom fulländningen, hur hjärtat hoppade över slag för att följa rytmiken, hur knäna vibrerade och huvudet sänkte sig och gungade med. jag är tacksam för den inverkan mono gjort i mitt liv, och trots att jag vandrat i postrockens slingersnår därefter och funnit mycket storslagen musik, så skulle aldrig någonting komma att slå mono. ingenting skulle komma att slå känslan av den absoluta hänfördhet i kungens lokaler en oktoberkväll.
numer lyssnar jag på mono om kvällarna i min ensamhet. då släcker jag alltid ner alla lampor, sätter mig i min fåtölj alldeles invid högtalarna och lyssnar på de femtonminuterslånga låtarna så högt att det dånar i öronen. efteråt är jag alldeles uttömd, då har jag blivit människa igen och kan vara precis så förnuftig och storögd som jag vill. så här, för alla som inte hört mono, så ger jag er det enligt mig mest fantastiska som skapats i musikväg.
http://www.myspace.com/monojp
numer lyssnar jag på mono om kvällarna i min ensamhet. då släcker jag alltid ner alla lampor, sätter mig i min fåtölj alldeles invid högtalarna och lyssnar på de femtonminuterslånga låtarna så högt att det dånar i öronen. efteråt är jag alldeles uttömd, då har jag blivit människa igen och kan vara precis så förnuftig och storögd som jag vill. så här, för alla som inte hört mono, så ger jag er det enligt mig mest fantastiska som skapats i musikväg.
http://www.myspace.com/monojp
Kommentarer
Trackback