some sort of rough

när verkligheten går alldeles för fort:

ensamheten i den tysta stugan, klappret mot tangenterna och stearinljuset som värmande vän.
jag vill alltid kunna vara ensam och klura ut saker,
skriva en vers eller två och sedan sova gott.

när livet spelas i repeat samtidigt som timmar hotar:

jag nyper mig hårt i armen för att varsebli existensen,
sedan det kluckande ljudet av tystnad när jag får vara alldeles ifred.

bli människa igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback