wrecked metal

mitt hjärta, mitt liv är inte levande.

det är en enda dimma som en ridå över mina ögon.

varken fyllan eller nykterheten spelar någon roll,

för mitt hjärta, mitt liv är inte levande.

jag känner inte längre. ingenting känner jag.

jag är rädd för att jag behöver en thrill igen,

att stockholm inte är enough.

jag är rädd för att vilja packa väskan än en gång och dra långt åt helvete.

jag är rädd för att aldrig kunna slå mig ner

för att aldrig vara nöjd, in peace,

jag vandrar som på nålar 24/7.

ge mig något som lugnar mig

för mitt hjärta, mitt liv är inte levande.

det finns inte längre några nyanser,

bara förhoppningen om morgondagen eller stundvisa i nuet.

mitt hjärta, mitt liv är inte levande-

jag behöver förlösa mig själv igen,
vakna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback