-

jag sitter med strindbergs röda rummet-dialog framför mig. jag försöker att ta ut nexusklyvningar, trots att jag inte ens är helt säker på vad en nexusklyvning är. jag vet inte om det är skratten eller gråten jag har i halsen.

fotoalbum från min brusande ungdom på facebook blir bara lite för mycket, jag vill faktiskt inte sitta med näsan i en grammatikbok nio timmar om dagen, jag vill faktiskt inte att det ska vara mitt liv. den frigjorda bohemen i mig revolterar, vill komma närmare lukten av träden, sigur ros i öronen, mitt huvud dunkar av all akademisk text.

jag tror att det är gråten jag har i halsen, jag struntar i efterställda perfektparticiper, som en tioåring vill jag vara igen, och sätta mig i en ponnybox, borra ansiktet i hästpälsen.

ge mig bara lite ledighet, ett thailändskt hav, en orosfri sömn. ingenting mellan mig och himlen, hur flummigt det än må låta.