-

det börjar lukta som höst ute. det blåser vindar som är iskalla om nätterna. man kan inte längre ha en sommartunika och bara ben. den här sommaren har varit den bästa och den sämsta, jag saknar fortfarande stockholm så det värker i hjärtat, jag längtar någonting jag inte kan beskriva. jag har supit mig alldeles för full, jag har tryckt ner mig själv i maggropen och det är svårt, det där med att hitta sig själv. jag är rädd för snön i december, jag är rädd för regn i november, jag är rädd för saknad i oktober, jag kan inte börja längta april redan nu. så många gånger har jag lovat mig själv att bli världens bästa, att jag ska skriva världens bästa texter, att jag ska läsa världens bästa böcker, att jag ska ha världens klokaste ögon. men jag lovar ingenting nu, men jag vet att jag har ett fint hjärta och det räcker åtminstone litegrann.