-

vinterkänsla.
jag börjar känna igen mig själv.
det finns något i att vilja ligga ändlösa timmar i sängen, som är jag.
det låter säkert alldeles tragiskt, men det är ett gott tecken att jag
trivs bra med mig själv. tror jag.
jag skulle kunna ligga här hur länge som helst och bläddra i alla mina böcker
pilla i skarvarna på de här slitna lakanen,
dricka femtontusen koppar kaffe,
drömskt stirra bortåt horistonten som i vilken franskklyschig film som helst.
fyller mina skrivblock med alla ord jag trängt bak i gommen. jag hoppas att de kommer upp nu.
åtminstone känner jag igen mina egna tankar, och de är varmt välkomna tillbaka in i mig.
hej, mig. det var längesen.