human

och det måste vara någon liten kvarbliven styrka som gömt sig i något av hålrummen i mitt hjärta,
som lyckats ta  skydd när det mesta andra liksom blivit stoft.
det måste vara en liten kvarbliven styrka med en hårt knuten näve, för den viskar ilsket till mig om nätterna,
att jag är värd bättre än såhär.
den där lilla styrkan bygger upp någonting nu, någonting inuti som är nytt och ljust,
och med arga små nävar ska den där lilla styrkan skydda mig mot det som försöker dissekera mig;
det finns en liten kvarbliven styrka i mig som låter mig veta mitt värde.
och det är större än du tror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback