-

och precis när ilskan är på väg att övergå i ledsnad så måste jag dunka mig själv hårt i hjärtat för att komma på att det är arg jag ska vara. arg och bara arg. det är alltid bättre att vara arg än ledsen. att akta sig en och två och tre gånger, för dem du släpper inpå kroppen sliter långsamt sönder den. ibland så långsamt att du inte märker det, ibland så långsamt att det inte ens känns. men plötsligt är du alldeles itu, ligger i tusen bitar över fiskbensparketten. nu. jag har satt mig själv samman med tusen burkar lim. jag vägrar gå sönder igen.